Vatten, vatten överallt...
FRANSKA GUYANA – MARTINIQUE. ”Vatten, vatten överallt… men inte en droppe att dricka”. Så lyder ett berömt citat. Hemingway om jag inte minns fel. Hur som helst, så känns det nu. Vi är omringade av hav. Och det har regnat i snart två veckor, med bara några korta stunders uppehåll. Våra regnställ är genomdränkta, och båten dryper av fukt. Möglet frodas, och mossan är inte långt borta. Ja, det är verkligen vatten överallt, i överflöd. Förutom möjligen i vattentanken då.
Vi fick nyligen en fråga om hur vi gör med färskvatten ombord, så jag tänkte skriva några rader om det. De flesta moderna långfärdsbåtar är utrustade med en watermaker, en slags avsaltningsanläggning. Vi har ingen sådan apparat, den är förfärligt dyr och kräver mycket underhåll. Vi har istället två vattentankar, som tillsammans rymmer 500 liter vatten. Det är ungefär lika mycket som 2-3 medelstora badkar. Det räcker för hela familjen i två månader. Om vi snålar, och det gör vi.
Mary af Rövarhamn har varken tryckvatten, varmvattenberedare eller dusch ombord. Vi badar i havet, när temperaturen tillåter. Är det kallt värmer vi vatten på spisen. När vi kokar potatis använder vi havsvatten istället för att salta. Att diska går lika bra i saltvatten, bortsett från att osthyveln rostar. Och tvättar kläder gör vi bara i land. Men framförallt så använder vi fotpumpar, och förbrukar därför aldrig mer vatten än vi behöver.
Ibland har vi tur, och kan fylla tankarna med slang direkt vid en brygga. Men oftast är det dunkar som gäller, och ibland måste vi betala för vattnet. Vi brukar höra oss för hur lokalbefolkningen gör, dricker de vattnet i kranen eller brunnen så gör vi det också. Ibland kan vi fylla tankarna med regnvatten, under förutsättning att vi är långt från närmsta stad, flygplats eller bolmande skorsten. Vår regnsamlare kräver också att båten ligger någorlunda stilla, och att det inte blåser för mycket.
Det är viktigt att färskvattnet är rent. Inför långa överseglingar tillsätter vi ett slags konserveringsmedel för att förhindra bakterietillväxt. Men vi har också ett kolfilter på kranen för att rena vattnet och ta bort eventuell klorsmak. Det vatten vi har kvar i tanken nu är en blandning av vatten från Sydafrika, Namibia, St Helena och Franska Guyana. En ovanligt god mix faktiskt.
Ja du, Bosse. Hoppas det besvarade dina frågor. Förhoppningsvis var det även någon annan som också fann informationen intressant. Skriv gärna en rad om det är något annat ni vill vet mer om. Så länge det inte är för tekniskt. Jag tycker det är tråkigt att skriva om tekniska prylar. Så det låter jag helst bli, såvida jag inte får bra betalt : )