Isbjörnsvarning
Inte var dag man ser en sån här på klädstrecket …
APPILATTOQ, GRÖNLAND. För två veckor sedan simmade en isbjörn in här i
hamnen, och gick iland. Den sköts, då den utgjorde ett hot mot byborna.
Skinnet hänger nu på tork på en gungställning mitt i byn. Sedan dess har
man sett ytterligare sju isbjörnar i trakten. De kommer hit på
isbergen, som flyter ner längs Grönlands ostkust. Och i år har det varit
ovanligt många isberg, och därmed fler björnar än vanligt.
Isbjörnarna ska enligt lokalbefolkningen inte utgöra något hot så länge de simmar, de kan inte ta sig upp på båten. Häromdagen var det en liten sjuåring som hade böjt sig ner från en båt och faktiskt klappat en isbjörn i vattnet. Det låter fantastiskt, men jag skulle nog inte uppmuntra mina barn att prova om de fick chansen.
På land är isbjörnarna däremot farliga. Mycket farliga. Och skulle man mot förmodan möta en så gäller det att söka skydd så snabbt benen bär. Vi har blivit tipsade om att slänga av oss ett klädesplagg eller en sko i flykten för att vinna tid. Björnen brukar stanna upp för att sniffa på det man kastat.
Otto som är ganska fäst vid sina ägodelar gillar inte tanken på att offra något till björnen, och undrar om han inte kan få bära med sig en trasig eller urvuxen tröja i syftet. Jag antar att det skulle fungera om han bar den nära kroppen. Men att han som uppäten inte skulle ha någon större glädje av sina favoritplagg verkar svårt att ta in.
Ja, vi hoppas förståss att Otto slipper ställas inför detta dilemma. Men en isbjörnshona som kom simmandes med två ungar på ryggen, det hade vi bra gärna sett.