Den som väntar på något gott
FORT-DE-FRANCE, MARTINIQUE. När vi lämnade Santa Helena skulle det dröja 25 dygn innan vi satte våra fötter på landsbacken igen. Och det var inte utan att förväntningarna var rätt höga när det var dags för landstigningen i Franska Guyana. Kourou är ingen stor metropol, men fruktmarknaden var fantastisk och barnen fick sin efterlängtade glass. Jag hoppades också på internet, för första gången sedan vi lämnade Namibia sex veckor tidigare. Men mina förhoppningar grusades snabbt. Det mobila nätverket i Franska Guyana är inte värt namnet, och något öppet wifi hittade vi aldrig.
Har man väntat så länge gör det ingen stor skillnad om man väntar lite till. Men jag måste medge att jag ändå var rätt desperat när vi närmade oss Martinique häromdagen. Så vi satte direkt kurs viken utanför Bakoua Hotel där det enligt uppgift från Kalle på S/Y Elin skulle finnas utmärkt gratis wifi, åtminstone med karibiska mått mätt. Kalle hade rätt, och jag har äntligen kunnat ladda upp bilder igen. Ja, till och med några korta videoklipp. Jag har en hel del kvar, men ta gärna en titt redan nu.