Den förbannade spisen
Nyförvärvet – en Force 10
ST AUGUSTINE, FLORIDA. Vi måste köpa en ny spis, den gamla kollapsar vilken dag som helst. Och vi hade äntligen hittat en modell som borde passa. Den fanns i lager på West Marines webbutik – USAs största återförsäljare av båtprylar. Så jag la en beställning, med leverans till familjen Fredrikson för att underlätta det hela. Allt såg bra ut på nätet, men jag tyckte det var lite märkligt att jag inte fick någon bekräftelse på mejl. Så vi ringde och dubbelkollade. Och det var tur, för då fick vi reda på att beställningen kraschat. West Marine accepterar tydligen inte expressleverans för den som handlar med utländska kort. Inte för förstagångsköp, och inte i de fall som leveransadressen inte är den samma som kortinnehavarens adress. De behövde minst två extra bankdagar på sig för att kontrollera vårt kort.
Vi bestämde oss för att avbryta köpet på nätet, för att prova lyckan i den riktiga butiken istället. Det gick bättre, de accepterade vårt kort utan reservation och vi skulle kunna hämta upp spisen i butiken två dagar senare. Smidigt. Men när vi var på väg därifrån ringde Catrine. West Marine hade ringt, för att berätta att de inte levererad spisar med flygfrakt. De ville skicka den med lastbil istället, det skulle ta 7-9 dagar. Vi förstod att det måste var den första beställningen som fortfarande spökade, eftersom vi angett Catrines nummer i samband med beställningen på nätet. Så vi ringde upp kundservice, men de kunde inte hitta någon beställning i sitt system. Den var redan raderad och inget att bekymra oss för, enligt killen i andra änden.
I fredags kunde vi hämta vår nya spis i butiken. Spänningen var stor, hade vi mätt rätt, skulle den passa? Vi lastade in den stora lådan i bilen. Därifrån gick färden över bryggan på kärra och vidare ner i vår jolle för att slutligen lastas ombord på Mary af Rövarhamn. Först där öppnade vi kartongen. Och vad var det första vi såg, jo en stor buckla i chassit. Besvikelsen var stor, men det fanns inget att göra än att släpa tillbaka spisen till butiken igen. Väl där lät personalen meddela att frakten skulle ta tre dagar den här gången, eftersom det kom en helg emellan. Och när helgen var över. Ja, då ringde killen i butiken och beklagade igen. Något hade gått fel, spisen hade fortfarande inte lämnat centrallagret. Nu började vi bli rätt trötta på den här firman, men del lovade att fixa fram en ny spis redan till imorgon.
Vi bestämde oss för att storhandla, i väntan på den nya leveransen. Nu när vi ändå fått låna en bil. Som vanligt köpte vi halva affären, och väl framme i kassan fanns inga pengar på kortet. Det slutade med att vi fick avbryta köpet, och fara hem för att hämta kontanter. Mitt i villervallan tappade jag mitt VISA-kort, som jag senare fick tillbaka under lyckosamma former. Det fanns ju ändå inga pengar på kontot. Men vart hade pengarna tagit vägen? Jo, det visade sig vara West Marine som spökade igen. De har reserverat pengar för en andra spis, troligen den där första som vi försökte beställa på nätet. Jag misstänker att två spisar är på väg till Florida i detta nu? En via flyg, och en annan med lastbil. Ingen verkar veta riktigt säkert. Men nånting säger mig att den här historian inte är över riktigt än.
Ja, nu vet ni i alla fall varför vi fortfarande är kvar i St Augustine.