Sista natten med gänget!
Vår sista solnedgång till sjöss.
KATTEGATT. Vi har just tittat på solnedgången tillsammans, så som vi brukar göra till sjöss. Seglen är spirade och kursen är satt på Öresund. Det är dags för resans sista nattsegling. Och ärligt talat, det känns något alldeles förfärligt vemodigt. För hur spännande det än ska bli att komma hem, så är detta också slutet på en mycket speciell tid som Ludvig och jag har fått uppleva tillsammans med våra barn. En tid som aldrig kan komma tillbaka igen.
På måndag går Ludvig till jobbet, och jag ska lämna barnen på skolan. Familjen splittras, och friheten att ta dagen som den kommer är över. Blotta tanken får stora tårar att rulla ner för mina kinder. Jag går ut för att ta ett djupt andetag, torkar tårarna och fyller mina lungor med frisk luft. Då får jag syn på Ludvig och barnen, som sitter där och läser kvällssaga i skenet av en pannlampa. Då börjar tårarna flöda igen.
Jag kommer sakna det här livet.