Mot Bluff. På Roaring Forties
Vingspannet hos en albatross kan uppgå till hela 3,5m och är det största
bland alla fåglar.
En stor albatross cirkulerar runt båten. Den glider fram utan att röra på sina enorma vingar. Vita på undersidan, svarta ovanpå. Så ofantligt vackra och en symbol för de sydliga breddgrader vi nu seglar på.
Långt där bak ligger Tasmanien. Och framför oss . Antarktis. Ja, nu är det ju inte Antarktis vi ska till, till Lovis stora besvikelse. Hon längtar efter snö. Nej, vi siktar istället på en liten stad som heter Bluff på Nya Zeelands sydspets. Men vi måste hålla en sydligare kurs de första dagarna för att minska risken för motvind senare under veckan.
Det har inte varit en enkel sak att hitta en lämplig prognos för att segla vidare mot Nya Zeeland. De här breddgraderna kallas inte “The Roaring Forties” för intet. Och vi velade in i det sista. Men nu är vi alltså på väg. Och prognosen ser ok ut. Inte perfekt, men ok.
Någon gång i mitten av nästa vecka borde vi vara framme. Skicka gärna några värmande hejarop på vägen. Det är kallt här nere.