I motorproblemens kölvatten
Redan på Galapagos började kapten känna smärtor i vänster knä,
särskilt när han låg på knä eller satt på huk. Med fyra egna
knäoperationer i bagaget tog jag Ludvigs grimaser på allvar och
uppmuntrade honom att uppsöka en läkare. Och mycket riktigt, något fel
på minisken var det nog. Men vad var svårt att säga utan en magnetröntgen.
Och någon sådan utrustning fanns naturligtvis inte på Galapagos, inte
heller på Marquesas eller Tuamotus. Men här på Tahiti finns ett utmärkt
sjukhus och den utrustning som behövs. Och igår var det äntligen dags –
två månader och nästan fyra tusen sjömil senare. Under tiden har
smärtorna har kommit och gått, men på sistone har de förvärrats och även
höger knä har börjat krångla.
Magnetrötgenbilderna bekräftade våra farhågor. Ludvig har en spricka i den inre minisken på vänster knä, sannolikt orsakad av tre havererade bränsle-insprutningspumpar och otaliga timmar på knä i det trånga motorrummet.
Någon skanning av höger knä ansåg läkaren inte nödvändig, allt tyder på samma skada. Men det finns fortfarande hopp om att Ludvigs knän kan självläka. Så vi håller tummarna för det. Annars får det bli operation i Australien eller Nya Zeeland.
Nåja, motorn går ju åtminstone fortfarande, och till skillnad från motorn så täcks Ludvig av en extremt bra försäkring : )