Vår sjungande propeller
Så här ser den ut, utan strumpor.
Ludvig ser frånvarande ut, tittar rakt ut i tomma intet. Som om han befann sig någon annanstans. I en annan värld. ”Vad tänker du på?” frågar jag. Och svaret? Ja, det blir som väntat: ”Propellrar.” Ständigt dessa propellrar.
En ny motor med ett par hästkrafter mer än den förra borde rimligen betyda mer fart. Men så blev det inte i vårt fall. Tvärtom faktiskt, det förstod vi redan under premiärturen för en dryg månad sedan. Sedan den dagen har Ludvig drömt om en ny propeller, dag som natt. En propeller som är bättre anpassad för vår nya motor.
Det kan låta som en enkel sak. Köpa, sätta dit, köra. Men det här med propellrar är en hel vetenskap i sig, och Ludvig har tillbringat nästan varje uppkopplad stund den senaste månaden till att utforska denna nya värld. Bara för att komma fram till att det inte finns något självkart sätt att avgöra exakt vilken propeller vi borde ha.
Jag är inte särskilt lockad av tanken på att lyfta båten ännu en gång. För att sätta på en ny propeller för tusentals kronor, utan att vara säker på att den gör någon faktisk skillnad. Det måste jag erkänna. Men kanske skulle det vara värt det, om vi samtidigt fick ett slut på det där oväsendet som plågat oss under alla år. En hög, och synnerligen irriterande sång som vid vissa varvtal uppstår någonstans i Mary’s aktre regioner.
Alla specialister har haft en egen teori kring källan till denna sång. Vi har slipat och målat propellern, om och om igen. Ersatt lager och kopplingar i axeln. Och bytt både motor och backslag. Men inget har hjälpt. Ljudet består. Nästa naturliga steg är att byta hela propellern. Men inte heller det ger någon garanti. Eller så gör det det.
Idag föreslog Ludvig att vi skulle sätta strumpor på propellerbladen. För att se om ljudet försvann. Ja, varför inte. Det var värt ett försök. Och minsann, det hjälpte faktiskt. Helt tyst blev det. Fantastiskt. Ja, nu är ju tyvärr inte lösningen att köra runt med de där gamla strumporna på propellern. De gör knappast båten snabbare. Men nu vet vi i alla fall vad som orsakar oväsendet. Vi har en sjungande propeller.
Ludvig är strålande glad. Ett mysterie är löst. Jag har blivit mer positivt inställd till att investera i en ny propeller. Och han har äntligen fått användning för de tre uddastrumpor han släpat med sig ända från Sverige, i väntan på ett tillfälle som detta.