Hoppades på pingviner men fick pälssälar
Vi hoppades på att hitta pingviner, men möttes av enorma pälssälar som låg och vräkte sig på stranden. Det kändes nästan overkligt. Några var stora som kor. Men nu var det ju pingviner vi skulle leta efter. Helst de gulögda som lär hålla till här då och då, den ovanligaste arten av dem alla. Men vi vågade inte gå förbi pälssälarna för att undersöka den bortre delen av stranden.
Åt andra hållet fanns ännu en strand. Mellan den och oss låg ett klipputsprång kantat av stora klippblock som inte såg helt omöjliga ut att forcera. Vi beslöt oss för att försöka ta oss dit istället. Men även här, precis i början av stranden låg en stor bamsesäl och vaktade - så långt upp att man inte kunde gå bakom den. Och mellan en pälssäl och stranden, där ska man aldrig gå eftersom man då blockerar sälens flyktväg. Så mycket visste vi.
Verkade som det inte skulle bli några pingviner idag. Istället klättrade vi så tyst och försiktigt vi kunde upp på ett högt klippblock bara fem-tio meter ovanför den stora sälen. Där vi slog vi oss istället ner, packade upp vår fika och betraktade bjässen nedanför oss. Den viftade med skärtfenan då och då, men låtsades inte om oss. Inte på en lång stund, sedan lyfte den sitt trötta huvud, tittade på oss och gäspade stort för att tungt sjunka ihop i sanden igen.
Otto var visserligen så tyst han kunde, vilket inte är det enklaste för en pratmakare som honom. Alla som träffat honom skulle förstå. Och någonstans går gränsen även för en mycket tålmodig pälssäl. Kanske gillade den inte heller den där stora varelsen som stod upp på klippan med en stor svart sak framför nyllet. Ja, ett sådant här fototillfälle får man ju inte missa. Hur som helst, till slut reser den irriterat på överkroppen, öppnar sitt gigantiska gap, gör ett utkast mot oss brölar hotfullt. Vi fattar vinken, ber om ursäkt för att vi störde, packar ihop vårt pick och pack och lämnar den i fred.
Några pingviner blev det inte idag, men vi känner oss mer än belåtna ändå när vi inleder vandringen tillbaka till båten. Vi lovar att påminna oss själva om den här upplevelsen när vi ger oss ut på havet nästa gång igen, för att segla upp mot Fiordland på västkusten. Att runda Nya Zeelands sydvästra udde kan bli tufft .