Årets mest efterlängtade dag?
Dagens kanske roligaste present kommer från farmor och farfar. En sån där partyfisk som dansar och sjunger ”Don’t worry be happy. Given succé hos en fisktokig sexåring.
Ludvig, Lovis och jag fyller alla år inom loppet av några veckor i mars och april. Sedan är det ett låååååångt uppehåll till Ottos födelsedag. Den 9:e november. Sju månaders nedräkning. Och eftersom det här med tid är lite abstrakt för barn har vi sagt till Otto att han kommer att fylla år i Sydafrika. Men det visade sig vara ett misstag. För Otto har inte kunnat slappna av på ett halvår. Tyckt att vi måste segla på, stressat och tjatat. Allt för att komma fram till Sydafrika snabbare.
Besvikelsen var stor när det gick upp för Otto hur stort Sydafrika faktiskt är, att det skulle dröja ytterligare en och en halv månad till hans stora dag från det att vi angjorde Richards Bay i september. Ända sedan dess har han räknat dagarna. Ofta frågat flera gånger om dagen, hur många dagar det är kvar. Vägrat acceptera några svävande eller ungefärliga svar. Allt för att undvika fler missförstånd.
Men igår var det äntligen dags. Årets mest efterlängtade dag var kommen. Så lycklig han var, där han sprang runt med sin krona på huvudet och heliumballong i ett snöre runt armen. I centrum för allas uppmärksamhet. Alla som kommit på kalaset, för hans skull. För igår fyllde Otto sex år, årets överlägset största händelse – enligt honom själv.
Det var en fröjd att se Ottos lycka. Men nu är vi glada för att det är över. Äntligen kan Ludvig och jag få lite ro. Fram tills han kommer på att julen är i antågande. Man brukar säga att barn lever i nuet. Men det är inte helt sant. För inga längtar så mycket som barn, och Otto kanske mest av dem alla.
Bilder från kalaset finns på familjen Krugers blogg.