22 May 2013
”Linda, kommer ni?” ropar Ludvig en från andra sidan buskaget. Otto och jag har just klättrat upp för en hög stentrappa för att utforska en ruin från vad som sannolikt varit plantageägarens stora residens här på Ile du Coin. Vi vill gärna titta lite mer på byggnaden.
13 May 2013
Två vita tärnor passerar båten, de följer varandras rörelser i perfekt samspel. Flyger så nära vattnet att lagunens turkosblå färg speglar sig i deras vita fjäderdräkt. Det är en vacker morgon, och vi bestämmer oss redan vid frukostbordet för att försöka oss på en promenad runt ön. Innan högvattnet försätter stranden under vatten.
9 May 2013
Jag har just börjat måla på däck när Sophie och hennes femåriga dotter Mohia kommer förbi. På knagglig franskblandad engelska frågar de om Lovis och Otto vill följa med in till stranden för att leka. Det vill de. Ja, oj vad de vill. Innan jag vet ordet har de klättrat ner i Sophies gula kajak och är på väg in mot land.
6 May 2013
Imorse åt vi yoghurt med müsli, äpple och honugn till frukost. Kanske inte särskilt anmärkningsvärt i dina ögon. Men med tanke på att det snart gått en månad sedan vi senast såg en kyldisk, och frukostmenyn så sent som i förgår bestod av knäckebröd med mjölbaggar och möglig ost tycker i alla fall vi att detta är ett mindre mirakel.
4 May 2013
Efter många regniga och blåsiga dygn i den lilla lagunen inträffade en natt ett plötsligt väderomslag. Vinden kom med full kraft, nästan orkanstyrka. Från fel håll. Regnet vräkte ner och den kolsvarta natten lystes enbart upp av blixtarnas sken. Med full motorkraft försökte alla båtägare förtvivlat förhindra sina båtar att driva upp på revet. Alla utom en, vars motor inte startade. Vars båt snart tappade sitt ankarfäste, och krossades mot revet. Det franska paret ombord kunde räddas upp på en annan båt. Men deras segelbåt och hem fanns inte längre. Det som inte får hända, hade hänt.
2 May 2013
Det är tidig morgon. Solen står fortfarande lågt över Salomonatollen, och solblänket sticker i mina nyvakna ögon när jag tittar ner i vattnet. Jag tänkte ta ett morgondopp, och börjar i vanlig ordning med att gå ett varv på däck, för att titta efter hajar. För även om de inte brukar visa mig något större intresse har jag ingen lust att dyka ner rakt framför gapet på en.
25 Apr 2013
Mörkret lägger sig snabbt över den lilla ön, och det prasslar allt intensivare runt oss. Lasse tänder sin ficklampa, och lyser oroligt omkring sig. Marken ger ett intryck av att vakna till liv. Eremitkräftor kravlar ut ur sina snäckor och irrar iväg. Stora råttor kilar fram och tillbaka under bordet. Och jättelika kokosnötkrabbor närmar sig långsamt. Som gigantiska urtidsmonster. Omringar oss, från alla håll. Några uppemot en halvmeter breda. En del blå, andra röda. Alla med väldiga klor.
23 Apr 2013
Ännu ett svart moln växer till sig vid horisonten. Blir allt mörkare, allt bredare. Jag har svårt att släppa det med blicken, att fokusera på något annat. Jag försöker avgöra dess bana. Bedöma dess intensitet. Ska vi hinna före, eller kommer det att passera rakt över oss? Finns det något jag kan göra för att undvika det, kan jag byta kurs?
15 Apr 2013
Som inför varje längre etapp köpte vi en bananstock på fruktmarknaden innan vi lämnade Sri Lanka. En ganska stor en. För sjuttio kronor. Sjutton kilo vägde den visst. Och nu börjar bananerna mogna, en efter en i rask takt. Alla bananer brukar mogna inom en vecka, från den första till den sista. Det kan med andra ord bli ganska bananintensivt ett tag, och det gäller att alla drar sitt strå till stacken för att inga bananer ska förstöras.
11 Apr 2013
Idag snubblade jag över ovanstående videoklipp på Facebook, från en föreläsning av den avlidne filosofen Alan Watts. Han tyckte folk borde göra det de helst av allt vill göra. Istället för att slösa bort livet på sådant de ändå inte trivs med. Jag såg på kommentarerna att många är skeptiska till hans budskap. De anser att det var lätt för honom att säga, han som var född på en räkmacka. Men jag håller med Watts. Vi är alla herrar över våra egna liv.
9 Apr 2013
Det luktar illa; från dieselutsläpp och fotogenångor. Råttor och döda fiskar flyter i vattenytan; häromdagen gjorde en avliden varan dem sällskap. På kajen lossar man cement dygnet runt, och allt är täckt av ett tjockt lager damm. Sa jag att ankarfästet är uselt. Så är det i alla fall. Igår ankrade vi om två gånger. Men framförallt så är det oerhört bullrigt
8 Apr 2013
Dansande elefanter upplysta med ljusslingor, cyklar ombyggda till lejon och fåglar, akrobater på styltor, eldjonglörer, pisksnärtare, . Och en faslig massa dansöser, klädda i allt från påfågelfjädrar och bjällror till de mest fasansfulla masker. Barn, vuxna, gamla. Sång, trummor, trumpeter, flöjter och bjällror. I det oändliga.
6 Apr 2013
Tänk dig en tvärbrant klippa som reser sig 380 meter över den omkringliggande djungeln. En klippa vars övre del förvandlats till ett fort i form av ett lejon, där en trappa mellan två gigantiska lejontassar leder vidare upp genom bestens väldiga gap och in i ett kungligt palats.
3 Apr 2013
”Äh, det var väl inget läskigt. Nej, inte svårt heller. Men ännu roligare än jag trodde”. Så sammanfattar Lovis gårdagens efterlängtade tur på elefantryggen. Men nog såg hon fokuserad ut där hon satt, tre meter upp. Med rätta, hon hade bara en filt mellan sig och elefanten. En elefant är rejält bred över ryggen. Och man sitter varken särskilt bekvämt eller stabilt där uppe.
1 Apr 2013
Tågrälsen över det lankesiska höglandet byggdes redan i mitten av 1800-talet för att transportera te och kaffe ner till Colombo från plantagerna i de svårtillgängliga bergstrakterna. Med en högsta höjd på nästan 1900 meters lär det än idag vara den högst belägna bredspåriga järnvägen i världen. Standarden är det lite sisådär med; det finns ingen belysning ombord. Inte ens på toaletten, Men det kan kvitta, det är inte därför vi är ombord.
30 Mar 2013
”Vilken härlig långfredag! Det är så vackert så man kan dö.” säger Lovis plötsligt där vi sitter i vår jeep och tittar ut över den lankesiska savannen. ”Nästan för vackert. Det här glömmer vi aldrig.” fortsätter Otto entusiastiskt. Vi är på safari i Yala nationalpark, och har sett våra första vilda elefanter. Jag kan inte annat än instämma med barnen; det här är verkligen en ”Good Friday” värd namet.
29 Mar 2013
Lovis och jag har rott in till land för att handla. På vägen stöter jag på våra båtgrannar, ett äldre par från Holland. Vi gör sällskap och småpratar längs vägen mot områdets utgång, där minst tio strikt uniformerade hamnpoliser och lika många beväpnade militärer väntar för att noggrant kontrollera allt och alla som passerar in och ut ur hamnen.
28 Mar 2013
Vi tänkte resa bort över helgen, för att leta reda på de där elefanterna som det ska finnas så många av här på Sri Lanka. Men frågan är hur det då blir med påskgodiset, om man inte är hemma.
28 Mar 2013
Ludvig ser frånvarande ut, tittar rakt ut i tomma intet. Som om han befann sig någon annanstans. I en annan värld. ”Vad tänker du på?” frågar jag. Och svaret? Ja, det blir som väntat: ”Propellrar.” Ständigt dessa propellrar.
25 Mar 2013
”Kvidevitt, kvidevitt.” Solen har just gått ner när en fågel närmar sig Mary af Rövarhamn. Den är liten och svart med brunt huvud och vitt bröst. Kvittar energiskt och flyger varv efter varv runt båten. Det är tydligt, att den letar efter en plats där den kan landa. Men det är inte så lätt. Seglen fladdrar och slår och bommar och skot svänger än hit än dit i den lätta vinden. Fågeln ger snart upp, flyger iväg. Ångrar sig. Kommer tillbaka. Kvittrar lite till och provar på nytt.
19 Mar 2013
Vi har rundat Sumatras norra udde, lämnat Malackasundet och Sydostasien bakom oss och styr nu ut på den indiska oceanen. Båten vaggar sakta fram. Vindarna är lätta och varma. Vi fiskar och fikar.Varvar skolarbete med timmar av legobygge. Tar hand om båten, oss själva och varandra. Läser böcker, och slumrar en stund när andan faller på. Allt medan dagarna går.
13 Mar 2013
5500 sjömil. Så långt är det härifrån till Kapstaden. Tvärs över Indiska oceanen, som lär vara det mest ogästvänliga havet av är de tre stora. Här finns inga säkra passadvindar att förlita sig på, och snabba väderskiften med mycket åska och regn hör tydligen till. Samtidigt som rastplatserna är få. Hela nordvästra delen har de somaliska piraterna lagt beslag på, från Maldiverna i öst till Madagaskar i söder. Medan man längre söderut riskerar att drabbas av både stormar och monstervågor.
4 Mar 2013
Ludvig åker in tidigt för att besöka alla de myndigheter som krävs för att checka ut ur landet. Vi har jobbat som tokar för att hinna med några dagars skön semestersegling ute bland öarna på vägen ner mot Langkawi, där vi ska hämta vårt nya segel och förhoppningsvis få vår jollemotor reparerad innan det är dags att fortsätta ut i Indiska Oceanen. Och vi vill gärna komma iväg i god tid, för att hinna fram till någon trevlig ankring där vi kan fira kapten som fyller år imorgon.
27 Feb 2013
Vi sitter på däck och äter frukost i godan ro när den stora motorkatamaran från Blueworld kommer körandes rakt emot oss. Med bara några meter kvar till Marys skrovsida brölar mannen ”Mooring, mooring” och pekar ilsket mot den boj som vi har förtöjt vid.
25 Feb 2013
Vi har bott på Mary af Rövarhamn i elva år. Med både barn och katt. Och det syns. Vi har gjort en del punktinsatser. Men att lacka och slipa inredningen samtidigt som man bor ombord är svårt. Därför har vi alltid sagt: -När vi kommer till Sydostasien där arbetskraften är billig ska vi flytta ut ur båten en vecka, hyra en enkel hydda på stranden och låta någon annan lacka om inredningen medan vi själva ligger i hängmattan.
25 Feb 2013
Två veckor beräknades arbetet på båten pågå. Vi var beredda på tre. Men det tog fem. Och prislappen blev därefter. I morse kunde dock Mary af Rövarhamn äntligen lämna den instängda och kvalmiga Boat Lagoon Marina, till myggens stora förtret.
18 Feb 2013
Den kinesiska pojken ser ut att vara ungefär lika gammal som Lovis. Men till skillnad från min egen dotter som glatt plaskar runt i poolen skriker pojken i högan sky. Ja, han vrålar så högt och förtvivlat när pappan bogserar honom fram och tillbaka att jag inte kan fullfölja en enda tanke. Det är oerhört plågsamt, för såväl öron som själ.
15 Feb 2013
För ett tag sedan var det en läsare som var nyfiken på hur vi har det, och efterfrågade ett ”hemma hos”-reportage. Jag tänkte först att jag skulle invänta ett bra tillfälle, när det är lite extra fint. Men den stunden verkar inte riktigt infinna sig. Så idag är väl så bra som vilken annan dag som helst antar jag. Jag låter bilderna tala för sig själva. Ursäkta röran.
11 Feb 2013
Vid vår brygga här i Boat Lagoon Marina finns en liten butik som säljer marinelektronik. I skyltfönstret står en motor av märket Vetus. En ny och alldeles gul och fin lagom stor motor. Och varje kväll under de tre veckor vi varit här har Ludvig stått där och tittat drömmande på den där motorn. I morse gjorde vi banköverföringen. Nu är den vår.
4 Feb 2013
Måste vi gå till stranden idag också? suckar Lovis. ”Snälla mamma, kan vi inte bara stanna här på rummet. Det är ju så härligt här.”
31 Jan 2013
Lagom till Båtmässan i Göteborg släpper Watski sin nya produktkatalog, vars omslag det här året pryds av smågastarna på Mary af Rövarhamn. Jättekul, tycker vi. Och mamman bakom kameran är mycket stolt.
29 Jan 2013
Efter en lång jakt på däck lyckas jag äntligen driva ut den vettskrämda geckoödlan längst ut på peket där Ludvig väntar med en hink vatten. Och efter femte försöket sköljs den rackarn faktiskt ner i sjön helt i enlighet med vår noggrant uträknade plan.
25 Jan 2013
Stopp! ropar Ludvig högt när han ser vad som är på väg att hända. Men det är för sent. Den stackars hantverkaren rasar rakt ner i Mary’s motorrum med ett brak, och utstöter ett vrål som hörs hela vägen till Mariannelund. Sedan blir det tyst. Plågsamt tyst.
21 Jan 2013
- Men oj, bordet är borta. Var ska vi nu gömma oss? undrar lille Otto när han kommer in i båten efter kvällens filmvisning på däck. - Här, ropar Lovis från byssan halvägs in i det tomma skåpet under vasken.
17 Jan 2013
Att byta ett grått, kallt och vinterregnigt Malmö mot tropiska farvatten i Andamanska sjön utanför Thailand är ett enkelt val. Så när Ludvig och Linda erbjöd oss att mönstra på i Langkawi för en seglats norrut bokades snabbt flygbiljetter. Med de två barnen Freja, och Eira for pappa Carl och mamma Frida mot paradiset.
16 Jan 2013
Vi har just fått reda på att www.symary.com har korats till Sveriges Bästa Reseblogg i Travel Blog Awards 2012. Wow. Vilken ära.
16 Jan 2013
-Heja Sverige! Heja Sverige! gastas det från den överfulla lilla båten när de ser vår svenska flagga i aktern på Mary af Rövarhamn. Minst tjugo unga svenskar står på däck med varsin öl i handen, så många att båtens vattenlinje ligger minst tjugo centimeter under normal nivå . Några andra på den intilliggande och lika överlastade färjan vinkar och stämmer in i heja-ropen.
15 Jan 2013
- Ett penistempel, svarar Ludvig när Lovis frågar vad det är vi letar efter. Hon tittar på honom, funderar en stund och frågar sedan hur ett sådant ser ut. En bra fråga. Det vet vi inte riktigt. Men vi tror att vi kommer att känna igen det när vi ser det.
11 Jan 2013
Att få hembesök av läkare är få förunnat nuförtiden. Men det är precis vad vi har fått. För några dagar sedan stod han där på bryggan på Langkawi. Skeppsläkaren Carl Antonson. I sällskap av hans lika läkarkunniga hustru Frida, deras två barn Freja och Eira och en kappsäck full med medikamenter. Sedan dess har det jobbats hårt för att fastställa hälsotillståndet ombord. I kombination med god mat, varma bad och allmän rekreation i södra Thailands övärld.
6 Jan 2013
Vi svävar över Langkawis regnskogsklädda toppar, förbi öns högsta vattenfall och 450 miljoner år gamla stenformationer. I jämnhöjd med mäktiga örnar och små bomullstussar till moln. Långt där ner ligger Mary af Rövarhamn för ankar, så liten att man bara ser henne om man vet att hon är där. Och i norr kan man se ända till Thailand.
31 Dec 2012
Ännu ett fantastiskt år går till ändå. Kanske det mest spännande av dem alla för oss på Mary af Rövarhamn. Så här på årets sista dag bjuder vi på ett bonusinlägg. En berättelse om hur man firar högtider på andra sidan jorden, på självaste Kurrekurreduttön – resans stora mål och årets höjdpunkt.
30 Dec 2012
En dryg månad har gått sedan Mary af Rövarhamn träffades av blixten på Malacka-sundet, 300 sjömil söder om Langkawi där vi befinner oss nu. Förbrukningsbatterierna tog värsta smällen och fick bytas ut omgående. I övrigt klarade sig både båt och besättning förvånansvärt bra.
28 Dec 2012
Det ryktas att det har varit ovanligt kallt därhemma i vinter. Att hela landet haft en vit jul. Jättekul, för alla barn. Men kanske inte lika uppskattat av andra. Vintern är en tid då många svenskar längtar bort.
24 Dec 2012
Vi brukar försöka ta seden dit vi kommer. Men någonstans går gränsen. Att fira jul på malaysiskt vis är att inte fira jul alls. Och så kan man ju inte ha det, inte om smågastarna får bestämma. Och det får de. Men att komma i julstämning här är inte det lättaste. Det sker liksom inte av sig själv. Så idag tog vi saken i egna händer.
15 Dec 2012
Medan Ludvig och jag har jobbat som tokar på båten de senaste tio dagarna har Lovis och Otto tillbringat varje eftermiddag tillsammans med farmor och farfar vid poolen på hotellet som ligger granne med vårt varv. Och som inte det vore roligt nog så bor det tre andra svenska barn på samma hotell. Så efter att knappt sett en annan svensk unge på flera år kunde vi igår skramla ihop till ett helt luciatåg.
12 Dec 2012
Dåligt med blogginlägg på sistone, jag vet. Av den enkla anledningen att vi jobbar så hårt på båten om dagarna att vi stupar i säng på kvällarna. Mary af Rövarhamn har flyttat upp på torra land och vi har på bara några dagar bytt alla lager i propelleraxeln, skrapat den 60 kvadratmeter stora botten fri från färg och lyft av rodret sju gånger i processen att få båten mer lättstyrd. Allt i 35-gradig värme, med 80 procents luftfuktighet och dagliga åskskurar.
29 Nov 2012
För första gången sedan vi lämnade Kanarieöarna har vi angjort en hamn där vi varit tidigare. Den kungliga båtklubben på Langkawi. Och knappt hade vi gjort fast förtöjningarna innan vi gav oss iväg till andra sidan marinan. För att se om hon låg kvar. Eole, den båt som för tolv år sedan fick oss att hals över huvud lämna Sverige och fara iväg till andra sidan jorden. I jakten på vår drömbåt.
27 Nov 2012
Ungefär samtidigt som vi påbörjade vår resa runt jorden lämnade en annan barnfamilj Sverige för ett helt annat äventyr. Familjen Hörnfeldt flyttade till Malaysia för att prova på expat-livet i några år. Pappa Martin skulle hjälpa sin arbetsgivare starta upp en fabrik, och familjen följde med.
22 Nov 2012
Plötsligt smäller det till snett bakom mig. Och allt blir ljust. I en hundradels sekund. Sedan är det över. Jag rycker till så kraftigt att jag sparkar in foten i nedgångsluckan. Om det var av chock, eller en fysisk reaktion låter jag vara osagt. Men det känns som jag bryter minst en tå. Sedan kommer smärtan i vänster öra. Och en stickande känsla i hela kroppen, som när man råkat komma åt en lampsockel. Fast mer. Värst är det i vänster arm. Tummen är helt bortdomnad.
19 Nov 2012
Idag har vi rest i fem timmar. Mest med buss och tåg. Men också till fots och med taxi. Vi har åkt ett femtiotal rulltrappor, gått genom flera kilometer av transithallar och köfållor, köpt biljetter tolv gånger, gjort femton byten och fyra gränspassager. Vi har undersökts med metalldetektorer, fått våra väskor genomsökta, lämnat våra fingeravtryck, utsatts för en kemisk helkropsscanning (!?) och fått totalt 16 nya stämplar och fyra klistermärken i våra pass.
16 Nov 2012
Vi korsade ekvatorn redan halv sex igår morse. För tredje gången på bara några månader. Men för gasten Magnus var det premiär. Och det innebär rimligen att Kung Neptunus borde dyka upp för att genomföra det traditionella ekvatorsdopet. Men han kom inte. Och man kunde se hur Magnus blev allt mer besviken medan timmarna gick. Hade havets konung glömt bort honom?
15 Nov 2012
Jag piratkapten Morgan ligger nu på mitt yttersta. För att ingen ska stjäla min skatt har jag gömt den i mörkergrottan på södra delen av Skattön. Kartan gömmer jag på Steniga ön. Men ve den som rör min skatt! Spöken och vålnader vaktar den dag och natt. Endaste en dag om året går det att komma åt den. Den 9 november. /Morgan
8 Nov 2012
Solen står lågt över djungeln när vi kör rakt in i det höga pandanusgräset för att förtöja båten för natten. I trädkronorna över oss har makakerna redan slagit sig till ro. Tätt intill varandra, med den långa svansen virad runt grenen för att inte trilla ner när de sover. Ännu en händelserik dag i Borneos djungel går till ända.
6 Nov 2012
Nu finns den sanna historien om Kurrekurreduttön även att läsa på Resfeberbloggen, tillsammans med information om hur man kommer dit. Ja, man kan ju faktiskt ta flyget också. Även om det är lite fusk, tycker vi : )
5 Nov 2012
-Vi driver, skriker Ludvig från fördäck. Jag ser honom inte, trots att blixtarna lyser upp hela himmeln med bara några sekunders mellanrum. Regnet piskar min kropp. Och jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag försöker orientera mig, men det är omöjligt att avgöra vilket håll vi driver åt i mörkret. Hur långt vi är från flodbanken. Eller ännu värre, alla de stora fraktfartyg och pråmar som också ligger ankrade i floden.
29 Oct 2012
- Mamma, mamma! Flickan frågar om vi vill åka med på motorcykeln. Får vi det? frågar Lovis och tittar på mig med förväntansfulla ögon.
28 Oct 2012
Två saker slog oss när vi närmade oss den lilla hamnstaden Kumai på Borneos sydkust. Först dess märkliga siluett. Fula fönsterlösa höghus i betong som tornar upp sig över stadens i övrigt låga bebyggelse. Sedan upptäckte vi fåglarna. Tusentals små svalor som svärmar över staden. Och snart förstod vi att det fanns ett samband. Kumai har de senaste tio åren utvecklats till en av Asiens största producenter av fågelbosoppa!
27 Oct 2012
Det är sen eftermiddag och vi har ankrat 20 sjömil utanför Borneos södra kust. Vattnet är så grunt i Java Sea att man kan ankra nästan var som helst. Så länge sjö och vind tillåter. Och just nu är det alldeles stilla. Med lite tur håller stiltjen i sig hela natten, så att vi imorgon kan fortsätta in i flodinloppet i dagsljus. Mot den lilla staden Kumai där vi tänkte leta upp en flodbåt som kan ta oss in i djungeln. Till orangutangerna.
22 Oct 2012
Det hade inte gått mer än tio minuter sedan vi har hämtat ut vår fina hyrbil när vi plötsligt befann oss på enkelriktat. Fråga mig inte hur det gick till, men bilarna och mopparna rusade mot oss och tutade hej vilt. Och det fanns bara en väg tillbaka, baklänges ut i Singarajas största vägkorsning. Det knöt sig i magen. Vad fanken hyrde vi inte en bil med chaufför för?
19 Oct 2012
-Äh, det där är väl ingenting. Jag är mycket starkare än dem, sa Lovis kaxigt när hon såg aporna som flängde upp och ner i träden på Komodo. -Jag är tio gånger starkare, fyllde Otto i.
11 Oct 2012
En stor vattenbuffel står tvärs över stigen och tuggar på det torra gräset. Det vackra djuret lyfter lojt huvudet när vi närmar oss, och det är då vi ser det. Att det handlar om ett dödsdömt djur. Buffeln har ett fult sår tvärs över mulen. Den har blivit attackerad av en komodovaran, världens största ödla som bara finns här på öarna kring Komodo i Indonesien.
8 Oct 2012
Det har snart gått ett år sedan vi ersatte våra gamla Baltic-västar med Watskis nya räddningsväst Watski2Star Pro. Vi har sedan dess seglat 10 000 sjömil på både kalla och varma vatten, och det är hög tid för den utlovade utvärderingen. Vi har bedömt Watski2Star Pro på tre grunder: säkerhet, kvalité och bekvämlighet. Sammanfattningsvis är vi mycket imponerade; att segla dygn efter dygn på det sättet som vi gör ställer höga krav. Allra gladast är vi för att våra nya räddningsvästar är så fantastiskt bekväma.
4 Oct 2012
De senaste månadernas seglats genom Salomonöarna till nordöstra Indonesien via Papua Nya Guinea har på många sätt varit resans absoluta höjdpunkt. Med ett viktigt undantag. Maten. Vi har inte sett en riktig mataffär sedan vi lämnade Port Vila i Vanuatu för fyra månader sedan. Och om man bortser från den fisk vi fångat och den frukt och de grönsaker vi bytt oss till ute i byarna har vi sedan dess fått klara oss på den mat vi bunkrade i Nya Zeeland. Och med tanke på att vi saknar frys, och bara har en halvljummen kyl av samma storlek som en större kylväska har det onekligen blivit lite knapert på sistone. Särskilt på frukostfronten.
26 Sep 2012
Enligt gammal sed ska man skänka en vacker offergåva till Kung Neptunus varje gång man korsar ekvatorn. Sist arbetade smågastarna i dagar för att förbereda sina gåvor, som sjösattes under de mest högtidliga former. Sedan fick vi motvind och motström. I tusen sjömil. Ett svek vi sent glömmer.
24 Sep 2012
-Det går inte. Vi måste vända, annars dör vi, säger Lovis förtvivlat när hon tittar upp på ravinens lodräta bergsidor. Och hon har rätt. Vi har definitivt kommit till en återvändsgränd. Det här är för svårt, utan klätterutrustning. Med eller utan barn.
17 Sep 2012
Det har plingats och trummats, dansats och hållits tal. Vi har blivit bjudna på galamiddagar, åkt på guidade turer, hälsat på landets alla skönhetsdrottningar och blivit underhållna av Indonesiens största artister. Ja, vi har blivit bemötta som celebriteter och fotograferade och filmade i det oändliga. Till och med självaste presidenten har varit här och välkomnat.
12 Sep 2012
Han väntar på stranden när vi kommer in jollen, med blonderat hår och lurar i öronen. Klädd i snygga gympadojor, jeans och gul t-shirt med något snyggt tryck på. Han ser hyfsat cool ut, som vilken indonesisk tjugoåring som helst skulle jag tro. Vi hejar glatt, som vi brukar. På honom, och alla andra som strömmar till för att få sig en titt på de märkliga främlingarna.
7 Sep 2012
Långfärdssegling utanför Europa är ofta förknippat med vissa administrativa bekymmer, och kostnader. Varje gång vi angör och lämnar ett land måste vi besöka tull och immigrationskontoret. Ibland också polisen och hamnmyndigheten. Reglerna och avgifterna skiljer sig alltid från land till land, ibland från gubbe till gubbe. I vissa länder riskerar man betala skyhöga och godtyckliga depositioner. I andra länder behöver man ansöka om dyrbara visum och tillstånd flera månader i förväg, och anlita en agent för att inte falla offer för korrupta myndigheter. Indonesien är ett sådant land.
5 Sep 2012
En pytteliten fågel har valt att tillbringa natten på Mary af Rövarhamn. Den sover gott bredvid luckan, men huvudet under vingen. Och det är bara att gratulera till ett bra val. I jämförelse med den tätbefolkade Helen Island är vår båt en synnerligen fridfull plats, så här för ankar.
31 Aug 2012
Den kom igår kväll, när solen gick ner. Och landade med stort besvär och mycket flaxande på Mary’s peke. En booby. Brunvit med blå fötter och blå näbb. Stor som en mindre gås. Kanske var den trött, och behövde vila en stund. Det fick den gärna göra. Men hade den valt den bästa platsen?
28 Aug 2012
Vissa saker glömmer man aldrig. Som mötet med havets mäktige konung. Dagen då vi korsade ekvatorn första gången. För snart femton månader sedan. När Kung Neptunus steg upp ur havets djup för att under högtidliga former dubba oss till fullvärdiga sjömän. Respektingivande med guldcape, krona och treuddad spira. Till hälften fisk, till hälften människa. En stor dag.
27 Aug 2012
Jag väljer ut tre klasar bananer, av fem möjliga. De kostar en kina styck. Jag räcker fram en tia. Kvinnan som säljer bananerna tar emot sedeln med viss tvekan. Hon visar upp den för damen i marknadsståndet bredvid, samtidigt som de börjar diskutera något sinsemellan. Jag antar att hon frågar om växel. Denna eviga brist på växel. Tio kina motsvarar mindre än 35 kronor, ändå saknas växel.
24 Aug 2012
Jag känner hur det stänker till, för handen till toppen av huvudet och får min farhåga bekräftad. Fågelbajs. Lovis och Otto skrattar, så de kiknar. Jättekul. Jag tittar upp, för att identifiera boven. En stor lurvig booby-unge tittar skyldigt på mig från grenverket ovanför. Ännu en sitter på grenen bredvid. Några till lite längre bort. Mellan dem häckar en annan sorts fåglar. Svarta, lite mindre. De är överallt. I tiotusental. Jag har aldrig sett så många fåglar förut.
15 Aug 2012
Som tidigare berättat har verklighetens Kurrekurreduttö visat sig stämma förvånansvärt bra med både text och illustationer i Pippi-böckerna. Den ena pusselbiten efter den andra har fallit på plats. Den enda detaljen som Tabar-borna inte velat kännas vid har varit aporna. Några sådana har det aldrig funnits på ön, det är alla rörande överens om. Punkt slut.
13 Aug 2012
Jag berättar historien om Pippi Långstrump för Fransisca, en äldre kvinna som talar bra engelska. Så att hon kan berätta den vidare för barnen i byn på deras eget språk. Till min hjälp har jag den rikt illustrerade kortversionen av sagan om Pippi Långstrump i Söderhavet.
12 Aug 2012
-How long time does it take to walk there? frågar jag herrarna Joe och Moses som lovat att visa oss till graven där Kung Kalles fru Sindu vilar. Vi har förstått att den ligger en bit upp i djungeln, och solen står redan högt på himmeln. Våra barn är visserligen bra på att gå, men Lovis har vaknat lite på fel sida den här morgonen så vi vill försäkra oss om att vi inte tar oss vatten över huvudet.
9 Aug 2012
-I så fall vill jag segla till Kurrekurreduttön. Så sa lilla Lovis den dagen vi introducerade idén för barnen om att segla jorden runt. För drygt tre år sedan. -Ja visst, sa jag. Glad över att den positiva responsen. Men den stora frågan var: Var sjutton ligger Kurrekurreduttön? I Söderhavet, så långt var allting klart. Resten lämnade Astrid Lindgren åt fantasin. Men nog måste hon väl haft en förebild.
8 Aug 2012
-Kurrekurreduttön rakt förut, ropade Lovis tidigt imorse där hon satt på sin utsiktsplats längst fram i fören. Ja där låg den faktiskt, under gröna palmer och omgiven av det blåaste blåa vatten.
7 Aug 2012
Jag vaknar av fnitter och småprat utanför båten, och kanoter som slår mot skrovet. Någon ropar försiktigt -Hello. Jag lyfter trött på ena ögonlocket och konstaterar att klockan är tjugo i sju på morgonen. Jag försöker ignorera dem en stund. Men det är svårt, och snart väcker de också den övriga familjen
3 Aug 2012
I sommar lämnar SJU andra svenska barnbåtar Sverige för att segla ut i världen. Med inte mindre än FEMTON barn ombord. En hel skolklass. Eller är det kanske ännu fler. Hur som helst, så många att det är svårt att räkna dem alla.
31 Jul 2012
-Han här verkar i alla fall ha borstat tänderna ordentligt, säger Otto och pekar in i det förvridna gapet på ett mänskligt kranium. Och mycket riktigt, just den här skallen har betydligt fler tänder kvar än herrarna bredvid. Kanske dog han ung.
25 Jul 2012
-Men skynda på nu då pappa. Vi ska ju till skolan, sa lilla Lovis när hon hoppade i jollen den här morgonen. Det var Lovis och Ottos tredje, och sista skoldag, i Chubikopi Primary School på den lilla ön Marovo på Salomonöarna. Och hon ville inte komma för sent
20 Jul 2012
På nittiotalet bodde en dansk antropolog här i byn Chubikopi på västra Salomonöarna. Samma man som en solig försommardag för första gången besökte oss tillsammans med sin fyraårige son på bryggan hemma i Limhamn för drygt två år sedan. Han tänkte bara säga hej eftersom han bodde i närheten. Ett ovanligt trevligt initiativ.
18 Jul 2012
Vår 4-årige Otto pratar mycket. Såpass att folk man möter tittar och ler lite medlidande. Allra helst pratar han om fisk, och när han väl startar finns det inget slut. Vill det sig riktigt illa kan han börja klockan sju på morgonen och inte sluta förrän han somnar fjorton timmar senare. Oftast med näsan i en fiskbok.
11 Jul 2012
På tredje försöket lyckas vi komma med en av alla överfulla minibussar. Rapmusiken dunkar ur högtalarna när färden går österut längs Honiaras gropiga huvudgata. Förbi den stora marknaden i centrum. Över den smutsiga floden och vidare genom China Town. I gränderna trängs nakna barn med betelnötförsäljare och sopor. På andra sidan passerar en lastbil med flaket fullt av vildar. Följd av en buss lastad med hula-hula-damer. Folket i vägrenen jublar och vinkar.
6 Jul 2012
-Vad långt vi ligger från den nyzeeländska båten, säger jag på väg tillbaka till Mary efter en morgonutflykt till marknaden. Jag slänger ett öga på våra egna och grannbåtarnas förtöjningar. För att försäkra mig om att allt är som det ska. Det är då jag upptäcker att den lina som håller upp Marys akter har flyttats. Så märkligt.
4 Jul 2012
Först kommer den utsände spejaren. En ensam pojke, i den mest bedårande lilla kanot vi någonsin sett. Inte längre än två meter lång, perfekt utskuren i trä som den vore ett konstverk. Helt ny, och ett bevis på att vi har kommit till en av de öar som kan stoltsera med de bästa hantverkarna i hela landet. Santa Ana.
30 Jun 2012
Han kommer när vi äter frukost. Förtöjer sin båt vid en av Marys mantågstöttor, stövlar ombord med en cigg i handen och ber om några liter bensin för att kunna ta sig till samhället på andra sidan viken för att tanka. “Tyvärr”, säger Ludvig och jag förstår honom. Igår kom en annan man och bad om samma sak, för att en stund senare starta motorn och köra iväg. Trots att han inte fått en droppe.
29 Jun 2012
En våg träffar båten i sidan med en smäll. Och sekunden senare faller en enorm saltvattenkaskad ner över sittbrunnen. Jag försöker dra undan min tallrik, men förgäves. Barnen ser ut som två dränkta katter, men ingen av dem rör en min. De fortsätter äta sin salta soppa som ingenting har hänt. Avbryter bara för att hålla fast sig, när nästa våg får båten att lägga sig ner. Så tappra barn. Så härdade.
26 Jun 2012
Strandhäng är en absolut favoritunderhållning för oss på Mary af Rövarhamn. Ingen strand är den andra lik. Vissa är svarta, andra vita eller gula. Många är täckta av krossade snäckor eller drivved, vissa korall eller sten. Några kantade av spännande grottor, eller fantastiska klätterträd. Variationerna är oändliga, och vi tröttnar aldrig.
18 Jun 2012
Unga män hoppar ut från 25 meter höga torn, med lianer knutna runt vristerna för att dämpa fallet precis innan de når marken. Medan resten av byn dansar och sjunger nedanför. En gång varje vecka, mellan april och juni. Varje år. För att fira skörden av rotfrukten jams, och bädda för en bra skörd även nästa år.
15 Jun 2012
Flera besökande yachties har blivit attackerade under åren, och en 9-årig nyzeeländsk flicka dödad. Byborna skämtar om att hajen bara gillar vita människor, att vårt kött skulle smaka sötare. Men ingen av dem badar själva.
11 Jun 2012
Ludvig tog fram kikaren. Vad var det egentligen som hände där borta på revet? Jag såg en öppen liten aluminiumbåt utan motor, och någon som öste. Hink efter hink. Medan två andra paddlade, men i vilken riktning? Det var något som inte stämde.
10 Jun 2012
-Jag tycker inte om att vara smittad, säger Otto matt och tittar på mig med trötta blanka ögon. Han har haft feber sedan i går eftermiddag, och kräkts från och till under kvällen och natten. Det är 30 grader i båten, och luften står stilla trots att alla luckor är öppna. Ingen rolig miljö att vara sjuk i. Stackars Otto.
4 Jun 2012
Vi träffar vår nyfunne vän Thom och hans bror Ken på stranden strax innan solnedgången, för att grilla fisk och dricka kava tillsammans. Kava har i alla tider används som berusningsmedel i den här delen av världen. Men det är första gången som Ludvig och jag får tillfälle att smaka. Vi får dessutom chansen att delta i själva framställningen.
1 Jun 2012
Det dova mullret övergår i en öronbedövande explosion, och marken vibrerar när brinnande lava och glödande stenar slungas upp mot himmeln. Flera hundra meter upp. Högt över våra huvuden. Och följs av ett stort svavelstinkande rökmoln som färgas rött i skenet från de brinnande massorna.
29 May 2012
-Välkommen till Mystery Island, står det på en vackert handmålad skylt när vi stiger iland på den lilla ön. Inte större än man kan gå runt den på en halvtimma. Omringad av en kristallklar lagun och kantad av vita palmbevuxna stränder. Så som de flesta kanske föreställer sig att söderhavsöar ser ut i största allmänhet, men som i själva verket är ganska ovanliga.
28 May 2012
Uppifrån kyrkan hörs barnsång. Höga klara stämmor. Som verkar på oss med en nästan magnetisk dragningskraft. Vi vandrar upp för den gröna kullen där kyrkan är belägen, med utsikt över ankarviken. Vi skulle egentligen bara köpa bröd, men en liten titt i kyrkan ska vi nog hinna med innan det eftertraktade brödet tar slut.
26 May 2012
Vi har just kastat ankar i en vik på den lilla ön Anatoms sydvästra sida, efter drygt åtta dygn till havs. Innan vi avseglade från Nya Zeeland skrev Ludvigs syster Elisabet* i en kommentar på bloggen att det vore roligt att se vad vi åt under en vecka till havs. Jag tog fasta på detta och har skrivit ner vad vi har ätit sedan dess. Mindre färsk fisk än vanligt blev det, eftersom de första dagarnas väder inte inbjöd till att rensning. Något som istället kompenserades av att vi hade lite fler färskvaror, så här strax efter storbunkring
25 May 2012
Neeeej! hör jag Ludvig vråla förtvivlat från sittbrunnen. Jag kastar mig upp i luckan för att se vad som har hänt. Det är mörkt ute, men jag ser att Ludvig håller för ena ögat. Jag tittar frågande på honom.
24 May 2012
Jag vaknar med en känsla av att något är fel. Jag drar ut öronpropparna. Lyssnar, och försöker tolka båtens rörelser. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Ingen som rör sig på däck. Inga segel som slår, och vi gör fart genom vattnet. Det har blåst upp lite, kanske är det passadvinden som äntligen är här. Men inga tecken på att något skulle vara på tok.
21 May 2012
Tullgubben Bruce har just varit ombord, och gett oss grönt ljus att lämna Nya Zeeland. Bruce har en stressig dag. Vädret ser ok ut för första gången på länge, och ett 20-tal båtar passar på att lämna Whangarei för att segla upp mot öarna. Och ytterligare tolv från Opua några sjömil norröver. Så det gäller att hålla god utkik där ute de kommande dygnen. Tur vi har vår AIS-sändare.
18 May 2012
Idag gjorde vi den tredje och sista stora bunkringen inför den kommande säsongen i tropikerna. De senaste dagarna har vi handlat mat för drygt 2200 dollar, vilket motsvarar ungefär 13 000 svenska kronor. Det är mycket mat det, men det gäller att passa på när man har möjlighet. Man vet aldrig när man stöter på en välsorterad mataffär nästa gång.
11 May 2012
Den är brun, rund och ganska tjock. Har kraftiga korta ben, och grova svarta morrhår runt sin långa näbb. Men saknar stjärt och har nästan inga vingar. Den tillbringar dagarna i sin håla, äter mest maskar och insekter och lär vara en riktig bråkstake. Jag talar naturligtvis om kivin, fågeln som bara finns här på Nya Zeeland, och står som symbol för både landet och dess befolkning.
10 May 2012
Ska jag köpa tolv flaskor av Heinz ekologiska ketchup? Eller ska jag istället välja tre tvåkilosförpackningar av matvarukedjans egen sort till en tredjedel av priset? Den stora bunkringen inför ännu en säsong i Söderhavet har börjat och jag är djupt inne i mina egna funderingar. När ett litet barn plötsligt börjar gråta bakom mig.
7 May 2012
Medan andra barn drömmer om att segla runt på de sju haven fantiserar Lovis och Otto om att en gång få bygga sig ett hus på en grön gräsmatta med en studsmatta och en riktig brevlåda utanför. Som Emma och Joshua.
23 Apr 2012
Helt plötsligt står det bara där, lite gömt bakom buskarna. Ett badkar, med två kranar. En för varmvatten och en för kallvatten. Jag vrider på den röda kranen, och det kommer varmvatten. Helt otroligt, det kommer verkligen varmvatten. Det är som en dröm. Nästan för bra för att vara sant.
18 Apr 2012
I fyra år har vårt flitiga vindkraftverk prytt Marys mesanmasttopp som en vacker blomma. Det har blivit en del av båtens karaktär, ett tydligt kännetecken. Något som särskiljer den från alla andra. -Ketchen där borta med vindkraftverket i masttoppen. Så brukade vi säga. Med betoning på brukade. För nu är det borta, och det kommer aldrig tillbaka.
17 Apr 2012
-Nu, nu, nu, nu, nu. Paddla! Kom igen! Skriker jag samtidigt som jag ser vågen resa sig bakom oss, komma närmare och närmare. Jag paddlar så det värker i armarna. Nu bryter den. Shit, det går inte. -Håll i er barn! Eller? Vänta, det kanske går ändå. -Ludde, fram! Nu! Skriker jag igen. Inte för att det är svårt att höra. Utan snarare för att situationen är sådan att det är svårt att säga något med lugn röst.
16 Apr 2012
Ludvig och jag har blivit inbjudna till vernissage på stranden, som avslutning på en ovanligt skön dag på stranden. Det är Lovis och Otto som visar upp sin senaste snäckkollektion. Stranden här på Robertson Island i Bay of Islands består helt och hållet av snäckor och stenar. Och urvalet är enormt.
11 Apr 2012
Längst upp på Nya Zeelands nordligaste udde, där Tasman Sea möter Stilla havet, finns en vacker strandkantad bukt omgiven av gröna trädlösa sluttningar och klippor som stupar flera hundra meter ner i havet. En vild, exponerad bukt där den ohämmade havsdyningen dundrar in mot stranden med ett nästan öronbedövande dån.
10 Apr 2012
Jag kokar te i skenet från pannlampan, skramlar så lite jag kan för att inte väcka Lovis som sover i sjökojen i salongen - vägg i vägg med byssan. Hon brukar lägga sig där när motorn är på, som igår kväll. Eftersom hennes egen koj ligger granne med det bullriga motorrummet.
7 Apr 2012
Sådär ja. Nu är påsken här på allvar. Båten är pyntad med fjädrar, ägg och kycklingar av flörtkulor och piprensare i allehanda färger. Och äggkartongerna är fyllda till bristningsgränsen med ägg som ska målas och ätas upp.
2 Apr 2012
Lagen för bilbälte i framsätet infördes i Sverige 1975. Jag var då två år gammal, men minns att min pappa fortsatte vägra bältet i minst tio år till. Av den enkla anledningen att bältet skulle kunna fastna och göra det svårare att ta sig ur bilen vid en eventuell brand. Detta trots att han fått svart på vitt att bältet räddar avsevärt fler liv än det tar. Idag är bilbältet en självklarhet för de flesta.
26 Mar 2012
-Vajern håller på att gå av här bak, hör jag Ludvig säga med matt röst. Han är i akterhytten och byter ut våra slitna gamla trissor till styrningen mot nya som vi låtit tillverka här i Nelson. -Inte det också, suckar jag tyst för mig själv. Hela båten faller i bitar, och budgeten med den. Ja, så känns det just nu.
19 Mar 2012
Lovis och Otto sitter på stenarna och plaskar med fötterna i en av de naturliga små pooler som finns på stranden och längs klipporna. Poolen mynnar i en grotta, och därinne leker en liten sälkubb. Då och då kommer den ut, visar sina bästa tricks och nafsar lite på barnens fötter.
13 Mar 2012
Vi gjorde tio knop i surfarna när vi svängde in mot Dusky Sound, en av Fiordlands djupaste fjordar. Trots att vi bara hade en liten bit av genuan utrullad, och liten näsduk längst akterut på lilla masten. Solen tittade fram bakom mörka regnmoln, och en dubbel regnbåge bredde ut sig i väster. Det blåste kuling, och tre-fyra meter hög dyning dundrade in från havet. Vågorna bildade skumkaskader som var lika höga som vår mast när de träffade de höga klipporna.
29 Feb 2012
Vi hoppades på att hitta pingviner, men möttes av enorma pälssälar som låg och vräkte sig på stranden. Det kändes nästan overkligt. Några var stora som kor. Men nu var det ju pingviner vi skulle leta efter. Helst de gulögda som lär hålla till här då och då, den ovanligaste arten av dem alla. Men vi vågade inte gå förbi pälssälarna för att undersöka den bortre delen av stranden.
29 Feb 2012
Utifrån ser öppningen i berget ut som vilken grotta som helst. Precis så bred att jollen kommer igenom. Men den här grottan slutar inte i ett mörkt berg, den leder in till en annan värld. Smugglarnas heliga tillhåll.
28 Feb 2012
Jag lägger mig på rygg, på en av lådorna på däck. Jag sluter ögonen, det är helt stilla och solens varma strålar tinar värmer min nedkylda kropp. Jag hör ljudet av forsande vatten, från det lilla vattenfallet som mynnar i ena armen av viken. Och fågelkvitter, minst fyra olika melodier.
22 Feb 2012
Tre dagar kuling, tre dagar motorgång och en dag med lagom starka vindar. I en genomsnittlig temperatur av tio grader i sittbrunnen, och tolv grader i båten. Så kan man sammanfatta vår översegling från Tasmanien till södra Nya Zeeland. Ingen höjdare med andra ord, men typiska förhållanden för dessa breddgrader.
20 Feb 2012
Nej, nu får det vara nog med gnäll om hur kallt det är här ute på havet. Tio grader är ju prima grillväder på Svalbard. Från och med nu tänker vi bara positiva tankar ombord på Mary af Rövarhamn. Vi hjälps åt att komma på fördelar. Övertygar oss själva. Kallt är ballt! Hoppas det funkar.
15 Feb 2012
En stor albatross cirkulerar runt båten. Den glider fram utan att röra på sina enorma vingar. Vita på undersidan, svarta ovanpå. Så ofantligt vackra och en symbol för de sydliga breddgrader vi nu seglar på.
8 Feb 2012
Oj, va han kämpar! säger Otto och pekar ut mot grodmannen som plaskar i tången en bit ut från klipporna. Det är Ludvig som plockar abalone. Ett slags skaldjur, eller om man kallar det snigel, som bor i stora platta snäckskal och suger sig fast på klippor och stenar på dessa kalla breddgrader. Vad de heter på svenska vet vi inte.
1 Feb 2012
-Usch, vilken pärs. Men va bra det gick. sa jag glad i hågen när jag kom upp efter en och en halv timme i det kalla vattnet. Vi hade skrapat rent botten, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och jag var lättad för att det var över för den här gången. Nu skulle vi klara oss några veckor till. Men jag bävade för nästa gång. Det var redan kallt i vattnet, kallast någonsin. Under 20 grader. Och det skulle inte bli varmare på länge. Vi befann oss i Manly utanför Sydney, och var på väg söderut.
31 Jan 2012
Dagens första delfiner har just lämnat oss när vi ser något märkligt sticka upp över havsytan en bit bort. Men vad sjutton är det för något. Fåglar? Nej, de flaxar inte. Kanske kan det vara kelp? En slags jättealger som växer på de här kalla vattnen. Jag slänger ett öga på ekolodet. Nej, kelp kan det inte heller vara. Här är det femtio meter djupt. Kelp växer på grunt vatten.
30 Jan 2012
Vi sitter i sittbrunnen och äter frukost när vi ser dem komma långt i fjärran. Sätta fart mot oss. Hoppandes, nästan studsandes på vattenytan. Som om de vore glada att se oss. Någon att visa upp sig för. Ett bogsvall att rida på det i övrigt spegelblanka havet. Barnen klättrar ut på peket, längst fram på båten, och tjuter av lycka medan delfinerna plaskar runt omkring dem.
25 Jan 2012
På en båt finns oändligt mycket som kan gå sönder. Vi försöker alltid ligga steget före, och alla sex sinnen jobbar dygnet runt för att försöka förutspå vad som ska gå sönder härnäst. Och misslyckas man. Ja, då kan man med lite otur ligga ganska risigt till.
17 Jan 2012
Jag ligger i akterhytten, försöker sova. Jag lyssnar, och grubblar. Ludvig har just gippat, jag undrar varför. Vindrodret glappar, ska det hålla hela vägen. Och nya riggen, sitter alla vajrar verkligen som de ska. Kan vi vara säkra på det. Det blåser närmre 30 knop från nordost, och Mary länsar undan i 7-8 knop. Det går fint. Men prognosen lovar mer vind, och högre vågor.
16 Jan 2012
Designat av en dansk arkitekt, med flyglar inspirerade av segel och vågor. Byggt av svenskt klinker från Skåne och färdigställt samma år som jag föddes. Ett fascinerande hus med många vinklar, precis som livet självt.
13 Jan 2012
Hej, ska vi leka? Undrar Lovis som spanat in en annan tjej på Svenska Kyrkans barntimmar här i Sydney. Flickan tittar på henne förvånat, och viker undan med blicken. Lovis ser förvånad ut? Va nu då, vill hon inte leka? -Ge henne lite tid, säger jag. Och Lovis tittar frågande på mig. Vadå tid? Men mycket riktigt. Efter några timmar släpper flickan loss, lagom tills det är dags att gå hem
7 Jan 2012
Vi hade just kastat loss från Tonga, och satt kurs mot Nya Kaledonien – en av resans längsta etapper. Det var den 22 oktober och jag satt på däckskistan och tittade ut över havet. När min blick fastnade på en rostfläck på ändstycket på ett av vanten som stagar upp vår stormast.
5 Jan 2012
Det tog tre år att hitta henne. Tre år av dagligt sökande på internet. Hon väntade på oss i Santa Cruz marina, på Teneriffa. Lite ensam och eftersatt, men vid god vigör under den slitna ytan.
31 Dec 2011
Bravo! Excellente! Magnifico! Splendido! Orden räcker inte till för att beskriva fyrverkerierna över Sydney denna afton. För att inte tala om stämningen. Tusentals båtar var samlade i hamnen, och en och en halv miljon åskådare trängdes längs Sydneys kajer.
26 Dec 2011
Annandag jul i betyder start på Sydney-Hobart Yacht Race, och stor folkfest här i Sydney. Folk går man ur huse för att få sig en titt på spektaklet. Och tusentals åskådarbåtar följer varje år deltagarna ut genom Sydney Harbour under kaosartade former.
22 Dec 2011
Vilken tur, vi hann! sa Lovis lättad när vi angjorde Sydney i eftermiddags. Sådana som vi måste nämligen föranmäla till tomten var vi planerar att hålla till på julafton, hur ska han annars hitta oss. Så det gjorde vi, redan i höstas. Sydney!
22 Dec 2011
- Nu är han verkligen ute på hal is, säger Ludvig som stuckit upp huvudet i luckan. Jag gör honom sällskap, och tror knappt mina ögon. Det ser ut som båtgrannen har lyft upp ankaret till den obemannade katamaran som ligger bakom hans egen båt. Samma katamaran vars ägare han beskyllt för sin egen draggning tidigare på dagen. Menade att de dragit upp hans ankare när de la sitt ankare över hans. Föga sannolikt, varför ankrade han inte om i så fall? Och vad sjutton gör han nu?
22 Dec 2011
- Det kommer att bli svårt att ta sig ut med jollen, säger Ludvig. Vi har tillbringat förmiddagen på stranden, och det börjar bli dags för att åka ut till båten och äta lunch. Jag lyfter blicken från boken och tittar ut över vågorna. De är betydligt högre nu än för en stund sedan.
15 Dec 2011
Vi har seglat drygt 15 000 sjömil sedan vi lämnade Sverige sommaren 2010. Det är mer än de flesta semesterseglare hinner med under en hel livstid. Vilket också innebär ett enormt slitage på båten och den utrustning vi har ombord. Alla saker går sönder, förr eller senare. Oavsett hur bra kvalité man än väljer från början. Och många är de mardrömshistorier om seglare som legat stilla i månader i väntan på reservdelar. Men ibland blir man positivt överraskad.
13 Dec 2011
Australiens nationalsymbol verkar tycka att en grenklyka i ett eucalyptusträd är världens coolaste plats att leva på, för de går sällan ner därifrån. De sover 19 timmar om dygnet. Övriga timmar tuggar de på eucalyptusblad, upp till ett halvt kilo åt gången. Och så bajsar de. 300 kluttar om dagen, enligt en av djurskötarna på Lone Pine Koala Sanctuary. En siffra som gjorde stort intryck på våra smågastar.
2 Dec 2011
Vi har nu seglat så långt och så länge att Lovis och Otto nästan har glömt hur det känns att bo hemma i det lilla landet i norr. Och det går ju inte för sig. Hög tid att söka våra rötter och få oss en uppfräschning i svensk kultur. Och vad är då lämpligare än ett besök på IKEA.
25 Nov 2011
Bundaberg kan stoltsera med att vara den ort som flest fritidsbåtar väljer att först angöra när de kommer till Australien. Så också vi. Väl där insåg vi att själva hamnen ligger nästan två mil utanför stan, i närheten av ett litet samhälle som heter Burnett Heads.
21 Nov 2011
-De ska ju trots allt att marineras i alkohol, säger killen från australienska Karantänsmyndigheten och bortser från våra färdigblandade glöggkryddor, trots att de innehåller både torkad frukt och nejlikor som båda står på listan för otillåtna varor att föra in i landet. Han råkar ha en mamma från Sverige, och är väl medveten om att det inte finns någon god glögg att köpa i Australien.
14 Nov 2011
- Delfiner! ropar jag från sittbrunnen. Och snart är hela familjen samlad på däck. Det är stora flasknosdelfiner. Kanske resans största så här långt. Tre-fyra meter långa. Först bara ett par stycken, sedan kommer det flera. Kanske ett tjugotal.
10 Nov 2011
Då var det dags. Att sätta kurs mot Australien, närmare bestämt Bundaberg i södra Queensland - någonstans mitt emellan de giftiga ormarna och människoätande koalabjörna på kartan. Om en vecka borde vi vara framme.
8 Nov 2011
Neeeeej!! skriker Ludvig från sittrunnen. Jollen!! Jag sticker upp huvudet genom luckan för att se jollen försvinna bakom oss i den grova sjön.
7 Nov 2011
Frodiga regnskogar, mäktiga berg och höga vattenfall. Alltsammans omgivet av världens största lagun med större artrikedom än någon annanstans i hela Stilla Havet. Ja, Nya Kaledonien kan beskrivas som paradiset. Men ön har en sorglig historia.
1 Nov 2011
Hur får jag upp min kokosnöt? Det är en fråga som har förbryllat västerlänningar i århundraden. Här i Söderhavet är gåtan naturligtvis löst sedan länge, och vi har under resans gång förvärvat en hel del kunskap i ämnet. Men alldeles enkelt är det inte …
26 Oct 2011
Lovis och Otto springer bygatan fram, bakom sig har de en hel svans av barn som alla ropar bye, bye. Precis som på Samoa så verkar barnen på Tonga fått de engelska hälsningsfraserna om bakfoten. Skaran av barn växer ständigt, för varje trädgård vi passerar ansluter ytterligare några barn. De känner på Lovis och Ottos hår och upprepar deras namn om och om igen.
17 Oct 2011
Jag har svårt att avgöra om jag sjunker, eller flyter mot ytan. Sakta, sakta svävar jag genom ett stim av silverfiskar. Jag förlorar all känsla för tid och rum. Låter det blåa sluka mig. Överallt, blått. Bara blått. Så ofantligt vackert.
15 Oct 2011
Vi är vid det här laget vana vid att ställa tillbaka klockan när vi angör ett nytt land. Vi har vunnit en timme här, och två timmar där. Ingen stor grej. Tolv timmar har det blivit allt som allt. Men nu är det dags att betala tillbaka, med råge. På vägen mellan Samoa och Tonga försvinner en hel dag.
13 Oct 2011
Bussen ser ut som den vore hemmasnickrad någon gång på sextio- eller sjuttiotalet. Själva chassit är trä, täckt med nitad plåt i glada färger med eldflammor på sidorna och intressanta budskap där bak. Allt från Legalize it till mer religiösa varianter.
26 Sep 2011
Mellan december och april är det cyklonsäsong i sydvästra Stilla havet, och då rullar det ena tropiska ovädret efter det andra in över Söderhavsöarna. En cyklon är egentligen samma sak som en orkan eller tyfon, vindarna har bara olika namn i olika delar av världen. Men oavsett namn avses vindar över 33 m/s.
19 Sep 2011
Hjälp! Vi sjunker. Vi sjunker! gastar Lovis. Jag har just hoppat i vattnet från jollen för ta mig en närmare titt på livet under ytan när jag ser hur det forsar in vatten i aktern där Ludvig sitter.
14 Sep 2011
Diana Ross, Julio Iglesias och Roman Polanski har ätit här, liksom Harrison Ford, Marlon Brando, Jane Fonda, Ringo Starr, Billy Idol, Goldie Hawn, Pamela Anderson, Pierce Brosnan och den store Dolph Lundgren.
8 Sep 2011
- Mmm, vad gott det luktar här, säger Otto och vädrar med näsan.
1 Sep 2011
Två och en halv månad har passerat sedan vi lämnade Panama bakom oss. Det är inte särskillt lång tid, men det känns ändå avlägset. Kanske för att det är just det, väldigt avlägset - närmare bestämt 4500 sjömil bort. Vi har lagt mer än halva Stilla havet bakom oss, och har bara 3500 sjömil kvar till Australien - lika långt som fågelvägen mellan Stockholm och New York.
28 Aug 2011
Det sades att de vågor som väntades rulla in mot Tahiti idag skulle gå till historien. Samtidigt som världens bästa surfare är samlade på ön för att göra upp om titeln i Billabong Pro Tahiti 2011. Det fick vi inte missa. Hyrbilen var bokad, och förväntningarna höga.
25 Aug 2011
- Har du haft mycket motorproblem? frågade läkaren och tittade medlidande på Ludvig. Han var tydligen inte den förste långseglaren som kom in på Papeetes sjukhus med trasiga knän.
22 Aug 2011
- Första gången jag träffade dig sa du att du en dag skulle bo på en atoll. Jag visste inte ens vad det var för något… Så står det i ett mejl som jag nyligen fick av min kompis Anna. Vi träffades på förarintygskursen på Skeppsholmen i Stockholm för drygt tolv år sedan. Och frågan är om jag visste det själv, vad en atoll var. Men det lät härligt, och det är det. Nu vet jag.
17 Aug 2011
-Mamma, mamma. Jag såg en dykare. En riktig dykare. Med en flaska på ryggen. Hela ansiktet strålar bakom cyklopet. Lovis är så lycklig.
15 Aug 2011
Igår ägnade vi större delen av dagen åt att skrapa botten. Igen. Den bottenfärg vi la på Kanarieöarna förra hösten har inte fungerat särskilt bra. Troligen var den gammal, och till vintern måste vi lyfta båten igen för att göra om jobbet.
8 Aug 2011
Finns det vägar här mamma, finns det vägar här? Den frågan ställer lille Otto nästan varje gång vi angör en ny hamn. Hans största besvikelse under hela resan var San Blas, bara sand och kokospalmer var han än tittade.
4 Aug 2011
Höga stillahavsvågor slår in mot klipporna, och studsar tillbaka. Skapar en stökig, ström och farlig brytande sjö. Det känns som om vi styr rakt in mot berget. Flera hundra meter höga lodräta klippor. Men någonstans där inne ska öppningen finnas.
3 Aug 2011
Kris ombord: Vår osthyvel gick sönder imorse, en synnerligen svensk uppfinning. Med lite tur kan vi få tag på en ny på IKEA i Australien, fyra tusen sjömil bort.
19 Jul 2011
Va bra, för nu börjar jag faktiskt bli trött på att vara här ute på havet, sa Lovis när Ludvig tidigare idag berättade att vi snart är framme. Och det är hon inte ensam om.
6 Jul 2011
-Och hur är det med dig, har du verkligen tagit ditt bananansvar idag? säger jag och tittar strängt på kapten. Han sänker skuldmedvetet blicken och plockar skamset några bananer från en av stockarna i aktern. Varje dag mognar minst trettio nya bananer och då gäller det att alla hjälps åt.
5 Jul 2011
\"In med den där ankartjuven i fängelset bara\", säger Otto. \"Och kaptenen på den där dumma katamaranen, usch vilka bovar\", fyller Lovis i. Barnen leker tjuv och polis. De har byggt fängelse, polisstation och polisbåt i Lego, och utdelar rättmätiga straff till alla som förtjänar det. I Lego-världen råder rättvisa. Vilket inte alltid är fallet i den riktiga världen …
29 Jun 2011
Hörni, idag var vi på skolutflykt igen. Och det var jättehäftigt. Först åkte vi med världens snabbaste båt, genom höga skummande vågor och stenar. Ute på havet såg vi jättestora rockor (mantor) och en fågel som heter albatross (båda med flera meter mellan vingarna).
29 Jun 2011
¨Det här måste jag berätta för dagsikompisarna¨säger lilla Lovis minst tre gånger om dagen. Stort som smått. Allt vill hon berätta.
29 Jun 2011
Jag vaknar av en enorm krasch, hela båten skakar. Ludvig och jag flyger upp ur sängen och ut på däck. Fortfarande helt nakna. Båten framför oss har draggat. En kryssningskatamaran på flera hundra ton.
28 Jun 2011
¨Nej du mamma, nu är jag faktiskt skolmogen¨ sa lilla Lovis och satte ner foten. ¨Imorgon börjar skolan och du är fröken¨
10 Jun 2011
Föreställ dig ett giganstiskt hippikollektiv som beslutat sig för att starta ett bussbolag tillsammans. Var och en med sin personligt utsmyckade gamla skolbuss, täckt med handmålade religiöasa eller psykedeliska mönster.
9 Jun 2011
Så satt han plötsligt där. Vitklädd med guldcape, krona och treuddad spira. Havets konung. Med långt blött hår, och större delen av ansiktet täckt av ett stort cyklop - inte helt olikt Ludvigs eget när jag tänker efter. En märklig varelse. Till hälften människa, till hälften fisk. Vi mottog hans besök med skräckblandad förtjusning, denne mytomspunne Neptunus.
5 Jun 2011
Kolla där, en till. Och där också. Kapten och jag tittar allvarligt på varandra. Vi konstaterar förskräckt att flera trådar har gått av på de nästan åtta millimeter* tjocka stålvajrar som är det enda som förhindrar mesanmasten från att falla bakåt.
3 Jun 2011
\\\"Typiskt att det ska vara så långt till Galapagos\\\" muttrar Lovis där hon sitter under sin sydväst och spanar mot horisonten för att skaka av sig det illamående hon dragit på sig efter timmar vid pysselboken.
25 May 2011
Tänk dig en mekaniker som ger klara besked. En mekaniker som är uppvuxen med just din motor, och har 30 års erfarenhet som dieseltekniker.
19 May 2011
Jag vankar av och an i salongen. Fram och tillbaka. Som Baltazar. Vår gast, Magnus, sitter på däck och spelar munspel. Vi har alla våra sätt att hantera väntan, oro och besvikelse.
18 May 2011
Första dagen i Panamakanalen gick över förväntan, med ett viktigt undantag: motorn ville inte starta när vi skulle ge oss av. Vilket var minst sagt illavarslande.
5 May 2011
Vart är ni på väg? frågar polismannen som stoppar Otto och mig mitt på gatan. Vi befinner oss i Colon, och är på väg till McDonalds för att köpa en glass i väntan på att tvätten ska bli klar.
29 Nov 2010
Bilder på ståtliga snögubbar och fat fyllda med nybakade lussebullar trängs på Facebook bland statusrader om julmarknad och pulkaåkning. Lovis sätter sig bredvid mig vid datorn och jag läser högt.
24 Nov 2010
-De kom fram till Las Palmas för åtta dagar sedan, svarar den vänliga kvinnan på Centrosolar när Ludvig ringer för att fråga om de inte har fått något leveransbesked för våra solpaneler. Hon låter förvånad. -Har inte fraktfirman hört av sig?
23 Nov 2010
Så här långt har vi nöjt oss med att uppdatera bloggen när vi har legat i hamn. Men Atlantseglingen närmar sig med stormsteg och det vore kul att kunna uppdaterera hensidan även från havet.
19 Nov 2010
Jag vill högre upp! ropar Lovis uppifrån spridarna i stormasten. Precis som lilla Ida tycker hon det är väldigt roligt att komma högt upp i världen. Lovis lärde sig klättra långt innan hon kunde gå och är helt orädd, men inte för den sakens skull särskilt oförsiktig. Självklart har hon sele på högre höjder, men ibland känns det ändå lite nervöst att titta på.
13 Nov 2010
Här i Pasito Blanco finns inte mycket att se och göra - en marina, ett varv, en strand, några hus, en liten park och ett minilivs. Allt prydligt tillrättalagt och väl bevakat av vakter med vänliga leenden. Ett så kallat Private Community.
9 Nov 2010
Ludvig försvinner ut med vinkelkapen i högsta hugg. Han ska kapa till ett stödben till bordet vi har på däck så det står lite stabilare. Barnen leker med en liten skattkista de fått från sin moster och jag är fullt upptagen med städa inför Ottos 3-årskalas. Men så kommer Ludvig in igen, slinker in på toaletten.
9 Nov 2010
Just hemkommen från en afton i Playa del Ingles. Nostalgi. På just den där trottoarkanten där jag och barnen sitter på bilden satt jag när jag träffade Ludvig för första gången. För snart femton år sedan. Han jobbade som inkastare för baren tvärs över gatan. Och jag var tysk turist. Jag skriver tysk, därför jag drev på den tiden en bar i Schwarzwald och hade blivit övertalad av mina tyska kompisar att hänga med på en charterresa till Gran Canaria.
7 Nov 2010
Njuter av ljudet från knarrande tampar och vågskvalp, som musik för öronen. Efter fem långa dagar och mycket blod, svett, kräk och tårar är vi alltså äntligen i vattnet igen. Nu i ny klassisk kostym: Svart som natten, vit som snö. Ganska tjusigt om man frågar mig. Men frågan är vad valarna tycker. Det återstår att se. Vi kan bara hoppas.
4 Nov 2010
Jag ligger ihopkrupen på kojen och huttrar med en skål bredvid mig. En kräkskål. Båten skakar i kulingbyarna. På ett synnerligen onaturligt sätt. Båten står på land. Och jag är magsjuk. Jag har varit kärnfrisk i tre månader. Och så händer det just nu. Lagen om alltings jävlighet.
31 Oct 2010
När långseglare firar Halloween är temat självskrivet: Piratfest så klart!
