21 MAY 2012, 06:40
Tullgubben Bruce har just varit ombord, och gett oss grönt ljus att lämna Nya Zeeland. Bruce har en stressig dag. Vädret ser ok ut för första gången på länge, och ett 20-tal båtar passar på att lämna Whangarei för att segla upp mot öarna. Och ytterligare tolv från Opua några sjömil norröver. Så det gäller att hålla god utkik där ute de kommande dygnen. Tur vi har vår AIS-sändare.
18 MAY 2012, 08:08
Idag gjorde vi den tredje och sista stora bunkringen inför den kommande säsongen i tropikerna. De senaste dagarna har vi handlat mat för drygt 2200 dollar, vilket motsvarar ungefär 13 000 svenska kronor. Det är mycket mat det, men det gäller att passa på när man har möjlighet. Man vet aldrig när man stöter på en välsorterad mataffär nästa gång.
11 MAY 2012, 08:13
Den är brun, rund och ganska tjock. Har kraftiga korta ben, och grova svarta morrhår runt sin långa näbb. Men saknar stjärt och har nästan inga vingar. Den tillbringar dagarna i sin håla, äter mest maskar och insekter och lär vara en riktig bråkstake. Jag talar naturligtvis om kivin, fågeln som bara finns här på Nya Zeeland, och står som symbol för både landet och dess befolkning.
10 MAY 2012, 12:21
Ska jag köpa tolv flaskor av Heinz ekologiska ketchup? Eller ska jag istället välja tre tvåkilosförpackningar av matvarukedjans egen sort till en tredjedel av priset? Den stora bunkringen inför ännu en säsong i Söderhavet har börjat och jag är djupt inne i mina egna funderingar. När ett litet barn plötsligt börjar gråta bakom mig.
7 MAY 2012, 07:28
Medan andra barn drömmer om att segla runt på de sju haven fantiserar Lovis och Otto om att en gång få bygga sig ett hus på en grön gräsmatta med en studsmatta och en riktig brevlåda utanför. Som Emma och Joshua.
23 APR 2012, 06:51
Helt plötsligt står det bara där, lite gömt bakom buskarna. Ett badkar, med två kranar. En för varmvatten och en för kallvatten. Jag vrider på den röda kranen, och det kommer varmvatten. Helt otroligt, det kommer verkligen varmvatten. Det är som en dröm. Nästan för bra för att vara sant.
18 APR 2012, 15:29
I fyra år har vårt flitiga vindkraftverk prytt Marys mesanmasttopp som en vacker blomma. Det har blivit en del av båtens karaktär, ett tydligt kännetecken. Något som särskiljer den från alla andra. -Ketchen där borta med vindkraftverket i masttoppen. Så brukade vi säga. Med betoning på brukade. För nu är det borta, och det kommer aldrig tillbaka.
17 APR 2012, 10:56
-Nu, nu, nu, nu, nu. Paddla! Kom igen! Skriker jag samtidigt som jag ser vågen resa sig bakom oss, komma närmare och närmare. Jag paddlar så det värker i armarna. Nu bryter den. Shit, det går inte. -Håll i er barn! Eller? Vänta, det kanske går ändå. -Ludde, fram! Nu! Skriker jag igen. Inte för att det är svårt att höra. Utan snarare för att situationen är sådan att det är svårt att säga något med lugn röst.
16 APR 2012, 10:39
Ludvig och jag har blivit inbjudna till vernissage på stranden, som avslutning på en ovanligt skön dag på stranden. Det är Lovis och Otto som visar upp sin senaste snäckkollektion. Stranden här på Robertson Island i Bay of Islands består helt och hållet av snäckor och stenar. Och urvalet är enormt.
11 APR 2012, 06:52
Längst upp på Nya Zeelands nordligaste udde, där Tasman Sea möter Stilla havet, finns en vacker strandkantad bukt omgiven av gröna trädlösa sluttningar och klippor som stupar flera hundra meter ner i havet. En vild, exponerad bukt där den ohämmade havsdyningen dundrar in mot stranden med ett nästan öronbedövande dån.
10 APR 2012, 07:25
Jag kokar te i skenet från pannlampan, skramlar så lite jag kan för att inte väcka Lovis som sover i sjökojen i salongen - vägg i vägg med byssan. Hon brukar lägga sig där när motorn är på, som igår kväll. Eftersom hennes egen koj ligger granne med det bullriga motorrummet.
7 APR 2012, 07:20
Sådär ja. Nu är påsken här på allvar. Båten är pyntad med fjädrar, ägg och kycklingar av flörtkulor och piprensare i allehanda färger. Och äggkartongerna är fyllda till bristningsgränsen med ägg som ska målas och ätas upp.
2 APR 2012, 07:11
Lagen för bilbälte i framsätet infördes i Sverige 1975. Jag var då två år gammal, men minns att min pappa fortsatte vägra bältet i minst tio år till. Av den enkla anledningen att bältet skulle kunna fastna och göra det svårare att ta sig ur bilen vid en eventuell brand. Detta trots att han fått svart på vitt att bältet räddar avsevärt fler liv än det tar. Idag är bilbältet en självklarhet för de flesta.
26 MAR 2012, 07:40
-Vajern håller på att gå av här bak, hör jag Ludvig säga med matt röst. Han är i akterhytten och byter ut våra slitna gamla trissor till styrningen mot nya som vi låtit tillverka här i Nelson. -Inte det också, suckar jag tyst för mig själv. Hela båten faller i bitar, och budgeten med den. Ja, så känns det just nu.
19 MAR 2012, 07:10
Lovis och Otto sitter på stenarna och plaskar med fötterna i en av de naturliga små pooler som finns på stranden och längs klipporna. Poolen mynnar i en grotta, och därinne leker en liten sälkubb. Då och då kommer den ut, visar sina bästa tricks och nafsar lite på barnens fötter.
13 MAR 2012, 10:08
Vi gjorde tio knop i surfarna när vi svängde in mot Dusky Sound, en av Fiordlands djupaste fjordar. Trots att vi bara hade en liten bit av genuan utrullad, och liten näsduk längst akterut på lilla masten. Solen tittade fram bakom mörka regnmoln, och en dubbel regnbåge bredde ut sig i väster. Det blåste kuling, och tre-fyra meter hög dyning dundrade in från havet. Vågorna bildade skumkaskader som var lika höga som vår mast när de träffade de höga klipporna.
29 FEB 2012, 12:02
Vi hoppades på att hitta pingviner, men möttes av enorma pälssälar som låg och vräkte sig på stranden. Det kändes nästan overkligt. Några var stora som kor. Men nu var det ju pingviner vi skulle leta efter. Helst de gulögda som lär hålla till här då och då, den ovanligaste arten av dem alla. Men vi vågade inte gå förbi pälssälarna för att undersöka den bortre delen av stranden.
29 FEB 2012, 09:20
Utifrån ser öppningen i berget ut som vilken grotta som helst. Precis så bred att jollen kommer igenom. Men den här grottan slutar inte i ett mörkt berg, den leder in till en annan värld. Smugglarnas heliga tillhåll.
28 FEB 2012, 07:01
Jag lägger mig på rygg, på en av lådorna p�� däck. Jag sluter ögonen, det är helt stilla och solens varma strålar tinar värmer min nedkylda kropp. Jag hör ljudet av forsande vatten, från det lilla vattenfallet som mynnar i ena armen av viken. Och fågelkvitter, minst fyra olika melodier.
22 FEB 2012, 07:46
Tre dagar kuling, tre dagar motorgång och en dag med lagom starka vindar. I en genomsnittlig temperatur av tio grader i sittbrunnen, och tolv grader i båten. Så kan man sammanfatta vår översegling från Tasmanien till södra Nya Zeeland. Ingen höjdare med andra ord, men typiska förhållanden för dessa breddgrader.
20 FEB 2012, 10:49
Nej, nu får det vara nog med gnäll om hur kallt det är här ute på havet. Tio grader är ju prima grillväder på Svalbard. Från och med nu tänker vi bara positiva tankar ombord på Mary af Rövarhamn. Vi hjälps åt att komma på fördelar. Övertygar oss själva. Kallt är ballt! Hoppas det funkar.
15 FEB 2012, 09:11
En stor albatross cirkulerar runt båten. Den glider fram utan att röra på sina enorma vingar. Vita på undersidan, svarta ovanpå. Så ofantligt vackra och en symbol för de sydliga breddgrader vi nu seglar på.
8 FEB 2012, 07:06
Oj, va han kämpar! säger Otto och pekar ut mot grodmannen som plaskar i tången en bit ut från klipporna. Det är Ludvig som plockar abalone. Ett slags skaldjur, eller om man kallar det snigel, som bor i stora platta snäckskal och suger sig fast på klippor och stenar på dessa kalla breddgrader. Vad de heter på svenska vet vi inte.
1 FEB 2012, 06:55
-Usch, vilken pärs. Men va bra det gick. sa jag glad i hågen när jag kom upp efter en och en halv timme i det kalla vattnet. Vi hade skrapat rent botten, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och jag var lättad för att det var över för den här gången. Nu skulle vi klara oss några veckor till. Men jag bävade för nästa gång. Det var redan kallt i vattnet, kallast någonsin. Under 20 grader. Och det skulle inte bli varmare på länge. Vi befann oss i Manly utanför Sydney, och var på väg söderut.
31 JAN 2012, 07:28
Dagens första delfiner har just lämnat oss när vi ser något märkligt sticka upp över havsytan en bit bort. Men vad sjutton är det för något. Fåglar? Nej, de flaxar inte. Kanske kan det vara kelp? En slags jättealger som växer på de här kalla vattnen. Jag slänger ett öga på ekolodet. Nej, kelp kan det inte heller vara. Här är det femtio meter djupt. Kelp växer på grunt vatten.
30 JAN 2012, 03:11
Vi sitter i sittbrunnen och äter frukost när vi ser dem komma långt i fjärran. Sätta fart mot oss. Hoppandes, nästan studsandes på vattenytan. Som om de vore glada att se oss. Någon att visa upp sig för. Ett bogsvall att rida på det i övrigt spegelblanka havet. Barnen klättrar ut på peket, längst fram på båten, och tjuter av lycka medan delfinerna plaskar runt omkring dem.
25 JAN 2012, 07:09
På en båt finns oändligt mycket som kan gå sönder. Vi försöker alltid ligga steget före, och alla sex sinnen jobbar dygnet runt för att försöka förutspå vad som ska gå sönder härnäst. Och misslyckas man. Ja, då kan man med lite otur ligga ganska risigt till.
17 JAN 2012, 09:29
Jag ligger i akterhytten, försöker sova. Jag lyssnar, och grubblar. Ludvig har just gippat, jag undrar varför. Vindrodret glappar, ska det hålla hela vägen. Och nya riggen, sitter alla vajrar verkligen som de ska. Kan vi vara säkra på det. Det blåser närmre 30 knop från nordost, och Mary länsar undan i 7-8 knop. Det går fint. Men prognosen lovar mer vind, och högre vågor.
16 JAN 2012, 09:21
Designat av en dansk arkitekt, med flyglar inspirerade av segel och vågor. Byggt av svenskt klinker från Skåne och färdigställt samma år som jag föddes. Ett fascinerande hus med många vinklar, precis som livet självt.
13 JAN 2012, 07:03
Hej, ska vi leka? Undrar Lovis som spanat in en annan tjej på Svenska Kyrkans barntimmar här i Sydney. Flickan tittar på henne förvånat, och viker undan med blicken. Lovis ser förvånad ut? Va nu då, vill hon inte leka? -Ge henne lite tid, säger jag. Och Lovis tittar frågande på mig. Vadå tid? Men mycket riktigt. Efter några timmar släpper flickan loss, lagom tills det är dags att gå hem
7 JAN 2012, 10:17
Vi hade just kastat loss från Tonga, och satt kurs mot Nya Kaledonien en av resans längsta etapper. Det var den 22 oktober och jag satt på däckskistan och tittade ut över havet. När min blick fastnade på en rostfläck på ändstycket på ett av vanten som stagar upp vår stormast.
5 JAN 2012, 10:12
Det tog tre år att hitta henne. Tre år av dagligt sökande på internet. Hon väntade på oss i Santa Cruz marina, på Teneriffa. Lite ensam och eftersatt, men vid god vigör under den slitna ytan.
31 DEC 2011, 23:07
Bravo! Excellente! Magnifico! Splendido! Orden räcker inte till för att beskriva fyrverkerierna över Sydney denna afton. För att inte tala om stämningen. Tusentals båtar var samlade i hamnen, och en och en halv miljon åskådare trängdes längs Sydneys kajer.
26 DEC 2011, 09:59
Annandag jul i betyder start på Sydney-Hobart Yacht Race, och stor folkfest här i Sydney. Folk går man ur huse för att få sig en titt på spektaklet. Och tusentals åskådarbåtar följer varje år deltagarna ut genom Sydney Harbour under kaosartade former.
22 DEC 2011, 05:49
Vilken tur, vi hann! sa Lovis lättad när vi angjorde Sydney i eftermiddags. Sådana som vi måste nämligen föranmäla till tomten var vi planerar att hålla till på julafton, hur ska han annars hitta oss. Så det gjorde vi, redan i höstas. Sydney!
22 DEC 2011, 05:46
- Nu är han verkligen ute på hal is, säger Ludvig som stuckit upp huvudet i luckan. Jag gör honom sällskap, och tror knappt mina ögon. Det ser ut som båtgrannen har lyft upp ankaret till den obemannade katamaran som ligger bakom hans egen båt. Samma katamaran vars ägare han beskyllt för sin egen draggning tidigare på dagen. Menade att de dragit upp hans ankare när de la sitt ankare över hans. Föga sannolikt, varför ankrade han inte om i så fall? Och vad sjutton gör han nu?
22 DEC 2011, 05:43
- Det kommer att bli svårt att ta sig ut med jollen, säger Ludvig. Vi har tillbringat förmiddagen på stranden, och det börjar bli dags för att åka ut till båten och äta lunch. Jag lyfter blicken från boken och tittar ut över vågorna. De är betydligt högre nu än för en stund sedan.
15 DEC 2011, 07:43
Vi har seglat drygt 15 000 sjömil sedan vi lämnade Sverige sommaren 2010. Det är mer än de flesta semesterseglare hinner med under en hel livstid. Vilket också innebär ett enormt slitage på båten och den utrustning vi har ombord. Alla saker går sönder, förr eller senare. Oavsett hur bra kvalité man än väljer från början. Och många är de mardrömshistorier om seglare som legat stilla i månader i väntan på reservdelar. Men ibland blir man positivt överraskad.
13 DEC 2011, 06:25
Australiens nationalsymbol verkar tycka att en grenklyka i ett eucalyptusträd är världens coolaste plats att leva på, för de går sällan ner därifrån. De sover 19 timmar om dygnet. Övriga timmar tuggar de på eucalyptusblad, upp till ett halvt kilo åt gången. Och så bajsar de. 300 kluttar om dagen, enligt en av djurskötarna på Lone Pine Koala Sanctuary. En siffra som gjorde stort intryck på våra smågastar.
2 DEC 2011, 06:44
Vi har nu seglat så långt och så länge att Lovis och Otto nästan har glömt hur det känns att bo hemma i det lilla landet i norr. Och det går ju inte för sig. Hög tid att söka våra rötter och få oss en uppfräschning i svensk kultur. Och vad är då lämpligare än ett besök på IKEA.
25 NOV 2011, 06:41
Bundaberg kan stoltsera med att vara den ort som flest fritidsbåtar väljer att först angöra när de kommer till Australien. Så också vi. Väl där insåg vi att själva hamnen ligger nästan två mil utanför stan, i närheten av ett litet samhälle som heter Burnett Heads.
21 NOV 2011, 07:14
-De ska ju trots allt att marineras i alkohol, säger killen från australienska Karantänsmyndigheten och bortser från våra färdigblandade glöggkryddor, trots att de innehåller både torkad frukt och nejlikor som båda står på listan för otillåtna varor att föra in i landet. Han råkar ha en mamma från Sverige, och är väl medveten om att det inte finns någon god glögg att köpa i Australien.
14 NOV 2011, 06:28
- Delfiner! ropar jag från sittbrunnen. Och snart är hela familjen samlad på däck. Det är stora flasknosdelfiner. Kanske resans största så här långt. Tre-fyra meter långa. Först bara ett par stycken, sedan kommer det flera. Kanske ett tjugotal.
10 NOV 2011, 06:09
Då var det dags. Att sätta kurs mot Australien, närmare bestämt Bundaberg i södra Queensland - någonstans mitt emellan de giftiga ormarna och människoätande koalabjörna på kartan. Om en vecka borde vi vara framme.
8 NOV 2011, 06:08
Neeeeej!! skriker Ludvig från sittrunnen. Jollen!! Jag sticker upp huvudet genom luckan för att se jollen försvinna bakom oss i den grova sjön.
7 NOV 2011, 09:28
Frodiga regnskogar, mäktiga berg och höga vattenfall. Alltsammans omgivet av världens största lagun med större artrikedom än någon annanstans i hela Stilla Havet. Ja, Nya Kaledonien kan beskrivas som paradiset. Men ön har en sorglig historia.
1 NOV 2011, 12:11
Hur får jag upp min kokosnöt? Det är en fråga som har förbryllat västerlänningar i århundraden. Här i Söderhavet är gåtan naturligtvis löst sedan länge, och vi har under resans gång förvärvat en hel del kunskap i ämnet. Men alldeles enkelt är det inte
26 OCT 2011, 08:37
Lovis och Otto springer bygatan fram, bakom sig har de en hel svans av barn som alla ropar bye, bye. Precis som på Samoa så verkar barnen på Tonga fått de engelska hälsningsfraserna om bakfoten. Skaran av barn växer ständigt, för varje trädgård vi passerar ansluter ytterligare några barn. De känner på Lovis och Ottos hår och upprepar deras namn om och om igen.
17 OCT 2011, 09:36
Jag har svårt att avgöra om jag sjunker, eller flyter mot ytan. Sakta, sakta svävar jag genom ett stim av silverfiskar. Jag förlorar all känsla för tid och rum. Låter det blåa sluka mig. Överallt, blått. Bara blått. Så ofantligt vackert.
15 OCT 2011, 09:33
Vi är vid det här laget vana vid att ställa tillbaka klockan när vi angör ett nytt land. Vi har vunnit en timme här, och två timmar där. Ingen stor grej. Tolv timmar har det blivit allt som allt. Men nu är det dags att betala tillbaka, med råge. På vägen mellan Samoa och Tonga försvinner en hel dag.
