24 May 2013
Barnen tittar besviket på mig när jag berättar att det är dags att segla vidare. Att lämna Chagos bakom oss, och sätta kurs mot den lilla ön Rodriguez. Jag förstår dem. Vi har verkligen trivts med det lugna livet i atollen. Jag vill inte heller ge mig av. Men så tänds plötsligt en låga i Lovis ögon. ”Då ska vi väl ha skola på båten igen?” Jag nickar bekräftande, och båda barnen skiner upp som solar. När seglar vi?” frågar Otto ivrigt.
22 May 2013
”Linda, kommer ni?” ropar Ludvig en från andra sidan buskaget. Otto och jag har just klättrat upp för en hög stentrappa för att utforska en ruin från vad som sannolikt varit plantageägarens stora residens här på Ile du Coin. Vi vill gärna titta lite mer på byggnaden.
13 May 2013
Två vita tärnor passerar båten, de följer varandras rörelser i perfekt samspel. Flyger så nära vattnet att lagunens turkosblå färg speglar sig i deras vita fjäderdräkt. Det är en vacker morgon, och vi bestämmer oss redan vid frukostbordet för att försöka oss på en promenad runt ön. Innan högvattnet försätter stranden under vatten.
9 May 2013
Jag har just börjat måla på däck när Sophie och hennes femåriga dotter Mohia kommer förbi. På knagglig franskblandad engelska frågar de om Lovis och Otto vill följa med in till stranden för att leka. Det vill de. Ja, oj vad de vill. Innan jag vet ordet har de klättrat ner i Sophies gula kajak och är på väg in mot land.
6 May 2013
Imorse åt vi yoghurt med müsli, äpple och honugn till frukost. Kanske inte särskilt anmärkningsvärt i dina ögon. Men med tanke på att det snart gått en månad sedan vi senast såg en kyldisk, och frukostmenyn så sent som i förgår bestod av knäckebröd med mjölbaggar och möglig ost tycker i alla fall vi att detta är ett mindre mirakel.
4 May 2013
Efter många regniga och blåsiga dygn i den lilla lagunen inträffade en natt ett plötsligt väderomslag. Vinden kom med full kraft, nästan orkanstyrka. Från fel håll. Regnet vräkte ner och den kolsvarta natten lystes enbart upp av blixtarnas sken. Med full motorkraft försökte alla båtägare förtvivlat förhindra sina båtar att driva upp på revet. Alla utom en, vars motor inte startade. Vars båt snart tappade sitt ankarfäste, och krossades mot revet. Det franska paret ombord kunde räddas upp på en annan båt. Men deras segelbåt och hem fanns inte längre. Det som inte får hända, hade hänt.
2 May 2013
Det är tidig morgon. Solen står fortfarande lågt över Salomonatollen, och solblänket sticker i mina nyvakna ögon när jag tittar ner i vattnet. Jag tänkte ta ett morgondopp, och börjar i vanlig ordning med att gå ett varv på däck, för att titta efter hajar. För även om de inte brukar visa mig något större intresse har jag ingen lust att dyka ner rakt framför gapet på en.
25 Apr 2013
Mörkret lägger sig snabbt över den lilla ön, och det prasslar allt intensivare runt oss. Lasse tänder sin ficklampa, och lyser oroligt omkring sig. Marken ger ett intryck av att vakna till liv. Eremitkräftor kravlar ut ur sina snäckor och irrar iväg. Stora råttor kilar fram och tillbaka under bordet. Och jättelika kokosnötkrabbor närmar sig långsamt. Som gigantiska urtidsmonster. Omringar oss, från alla håll. Några uppemot en halvmeter breda. En del blå, andra röda. Alla med väldiga klor.
23 Apr 2013
Ännu ett svart moln växer till sig vid horisonten. Blir allt mörkare, allt bredare. Jag har svårt att släppa det med blicken, att fokusera på något annat. Jag försöker avgöra dess bana. Bedöma dess intensitet. Ska vi hinna före, eller kommer det att passera rakt över oss? Finns det något jag kan göra för att undvika det, kan jag byta kurs?
15 Apr 2013
Som inför varje längre etapp köpte vi en bananstock på fruktmarknaden innan vi lämnade Sri Lanka. En ganska stor en. För sjuttio kronor. Sjutton kilo vägde den visst. Och nu börjar bananerna mogna, en efter en i rask takt. Alla bananer brukar mogna inom en vecka, från den första till den sista. Det kan med andra ord bli ganska bananintensivt ett tag, och det gäller att alla drar sitt strå till stacken för att inga bananer ska förstöras.
11 Apr 2013
Idag snubblade jag över ovanstående videoklipp på Facebook, från en föreläsning av den avlidne filosofen Alan Watts. Han tyckte folk borde göra det de helst av allt vill göra. Istället för att slösa bort livet på sådant de ändå inte trivs med. Jag såg på kommentarerna att många är skeptiska till hans budskap. De anser att det var lätt för honom att säga, han som var född på en räkmacka. Men jag håller med Watts. Vi är alla herrar över våra egna liv.
9 Apr 2013
Det luktar illa; från dieselutsläpp och fotogenångor. Råttor och döda fiskar flyter i vattenytan; häromdagen gjorde en avliden varan dem sällskap. På kajen lossar man cement dygnet runt, och allt är täckt av ett tjockt lager damm. Sa jag att ankarfästet är uselt. Så är det i alla fall. Igår ankrade vi om två gånger. Men framförallt så är det oerhört bullrigt
8 Apr 2013
Dansande elefanter upplysta med ljusslingor, cyklar ombyggda till lejon och fåglar, akrobater på styltor, eldjonglörer, pisksnärtare, . Och en faslig massa dansöser, klädda i allt från påfågelfjädrar och bjällror till de mest fasansfulla masker. Barn, vuxna, gamla. Sång, trummor, trumpeter, flöjter och bjällror. I det oändliga.
6 Apr 2013
Tänk dig en tvärbrant klippa som reser sig 380 meter över den omkringliggande djungeln. En klippa vars övre del förvandlats till ett fort i form av ett lejon, där en trappa mellan två gigantiska lejontassar leder vidare upp genom bestens väldiga gap och in i ett kungligt palats.
3 Apr 2013
”Äh, det var väl inget läskigt. Nej, inte svårt heller. Men ännu roligare än jag trodde”. Så sammanfattar Lovis gårdagens efterlängtade tur på elefantryggen. Men nog såg hon fokuserad ut där hon satt, tre meter upp. Med rätta, hon hade bara en filt mellan sig och elefanten. En elefant är rejält bred över ryggen. Och man sitter varken särskilt bekvämt eller stabilt där uppe.
1 Apr 2013
Tågrälsen över det lankesiska höglandet byggdes redan i mitten av 1800-talet för att transportera te och kaffe ner till Colombo från plantagerna i de svårtillgängliga bergstrakterna. Med en högsta höjd på nästan 1900 meters lär det än idag vara den högst belägna bredspåriga järnvägen i världen. Standarden är det lite sisådär med; det finns ingen belysning ombord. Inte ens på toaletten, Men det kan kvitta, det är inte därför vi är ombord.
30 Mar 2013
”Vilken härlig långfredag! Det är så vackert så man kan dö.” säger Lovis plötsligt där vi sitter i vår jeep och tittar ut över den lankesiska savannen. ”Nästan för vackert. Det här glömmer vi aldrig.” fortsätter Otto entusiastiskt. Vi är på safari i Yala nationalpark, och har sett våra första vilda elefanter. Jag kan inte annat än instämma med barnen; det här är verkligen en ”Good Friday” värd namet.
29 Mar 2013
Lovis och jag har rott in till land för att handla. På vägen stöter jag på våra båtgrannar, ett äldre par från Holland. Vi gör sällskap och småpratar längs vägen mot områdets utgång, där minst tio strikt uniformerade hamnpoliser och lika många beväpnade militärer väntar för att noggrant kontrollera allt och alla som passerar in och ut ur hamnen.
28 Mar 2013
Vi tänkte resa bort över helgen, för att leta reda på de där elefanterna som det ska finnas så många av här på Sri Lanka. Men frågan är hur det då blir med påskgodiset, om man inte är hemma.
28 Mar 2013
Ludvig ser frånvarande ut, tittar rakt ut i tomma intet. Som om han befann sig någon annanstans. I en annan värld. ”Vad tänker du på?” frågar jag. Och svaret? Ja, det blir som väntat: ”Propellrar.” Ständigt dessa propellrar.
25 Mar 2013
”Kvidevitt, kvidevitt.” Solen har just gått ner när en fågel närmar sig Mary af Rövarhamn. Den är liten och svart med brunt huvud och vitt bröst. Kvittar energiskt och flyger varv efter varv runt båten. Det är tydligt, att den letar efter en plats där den kan landa. Men det är inte så lätt. Seglen fladdrar och slår och bommar och skot svänger än hit än dit i den lätta vinden. Fågeln ger snart upp, flyger iväg. Ångrar sig. Kommer tillbaka. Kvittrar lite till och provar på nytt.
19 Mar 2013
Vi har rundat Sumatras norra udde, lämnat Malackasundet och Sydostasien bakom oss och styr nu ut på den indiska oceanen. Båten vaggar sakta fram. Vindarna är lätta och varma. Vi fiskar och fikar.Varvar skolarbete med timmar av legobygge. Tar hand om båten, oss själva och varandra. Läser böcker, och slumrar en stund när andan faller på. Allt medan dagarna går.
13 Mar 2013
5500 sjömil. Så långt är det härifrån till Kapstaden. Tvärs över Indiska oceanen, som lär vara det mest ogästvänliga havet av är de tre stora. Här finns inga säkra passadvindar att förlita sig på, och snabba väderskiften med mycket åska och regn hör tydligen till. Samtidigt som rastplatserna är få. Hela nordvästra delen har de somaliska piraterna lagt beslag på, från Maldiverna i öst till Madagaskar i söder. Medan man längre söderut riskerar att drabbas av både stormar och monstervågor.
4 Mar 2013
Ludvig åker in tidigt för att besöka alla de myndigheter som krävs för att checka ut ur landet. Vi har jobbat som tokar för att hinna med några dagars skön semestersegling ute bland öarna på vägen ner mot Langkawi, där vi ska hämta vårt nya segel och förhoppningsvis få vår jollemotor reparerad innan det är dags att fortsätta ut i Indiska Oceanen. Och vi vill gärna komma iväg i god tid, för att hinna fram till någon trevlig ankring där vi kan fira kapten som fyller år imorgon.
27 Feb 2013
Vi sitter på däck och äter frukost i godan ro när den stora motorkatamaran från Blueworld kommer körandes rakt emot oss. Med bara några meter kvar till Marys skrovsida brölar mannen ”Mooring, mooring” och pekar ilsket mot den boj som vi har förtöjt vid.
25 Feb 2013
Vi har bott på Mary af Rövarhamn i elva år. Med både barn och katt. Och det syns. Vi har gjort en del punktinsatser. Men att lacka och slipa inredningen samtidigt som man bor ombord är svårt. Därför har vi alltid sagt: -När vi kommer till Sydostasien där arbetskraften är billig ska vi flytta ut ur båten en vecka, hyra en enkel hydda på stranden och låta någon annan lacka om inredningen medan vi själva ligger i hängmattan.
25 Feb 2013
Två veckor beräknades arbetet på båten pågå. Vi var beredda på tre. Men det tog fem. Och prislappen blev därefter. I morse kunde dock Mary af Rövarhamn äntligen lämna den instängda och kvalmiga Boat Lagoon Marina, till myggens stora förtret.
18 Feb 2013
Den kinesiska pojken ser ut att vara ungefär lika gammal som Lovis. Men till skillnad från min egen dotter som glatt plaskar runt i poolen skriker pojken i högan sky. Ja, han vrålar så högt och förtvivlat när pappan bogserar honom fram och tillbaka att jag inte kan fullfölja en enda tanke. Det är oerhört plågsamt, för såväl öron som själ.
15 Feb 2013
För ett tag sedan var det en läsare som var nyfiken på hur vi har det, och efterfrågade ett ”hemma hos”-reportage. Jag tänkte först att jag skulle invänta ett bra tillfälle, när det är lite extra fint. Men den stunden verkar inte riktigt infinna sig. Så idag är väl så bra som vilken annan dag som helst antar jag. Jag låter bilderna tala för sig själva. Ursäkta röran.
11 Feb 2013
Vid vår brygga här i Boat Lagoon Marina finns en liten butik som säljer marinelektronik. I skyltfönstret står en motor av märket Vetus. En ny och alldeles gul och fin lagom stor motor. Och varje kväll under de tre veckor vi varit här har Ludvig stått där och tittat drömmande på den där motorn. I morse gjorde vi banköverföringen. Nu är den vår.
4 Feb 2013
Måste vi gå till stranden idag också? suckar Lovis. ”Snälla mamma, kan vi inte bara stanna här på rummet. Det är ju så härligt här.”
31 Jan 2013
Lagom till Båtmässan i Göteborg släpper Watski sin nya produktkatalog, vars omslag det här året pryds av smågastarna på Mary af Rövarhamn. Jättekul, tycker vi. Och mamman bakom kameran är mycket stolt.
29 Jan 2013
Efter en lång jakt på däck lyckas jag äntligen driva ut den vettskrämda geckoödlan längst ut på peket där Ludvig väntar med en hink vatten. Och efter femte försöket sköljs den rackarn faktiskt ner i sjön helt i enlighet med vår noggrant uträknade plan.
25 Jan 2013
Stopp! ropar Ludvig högt när han ser vad som är på väg att hända. Men det är för sent. Den stackars hantverkaren rasar rakt ner i Mary’s motorrum med ett brak, och utstöter ett vrål som hörs hela vägen till Mariannelund. Sedan blir det tyst. Plågsamt tyst.
21 Jan 2013
- Men oj, bordet är borta. Var ska vi nu gömma oss? undrar lille Otto när han kommer in i båten efter kvällens filmvisning på däck. - Här, ropar Lovis från byssan halvägs in i det tomma skåpet under vasken.
17 Jan 2013
Att byta ett grått, kallt och vinterregnigt Malmö mot tropiska farvatten i Andamanska sjön utanför Thailand är ett enkelt val. Så när Ludvig och Linda erbjöd oss att mönstra på i Langkawi för en seglats norrut bokades snabbt flygbiljetter. Med de två barnen Freja, och Eira for pappa Carl och mamma Frida mot paradiset.
16 Jan 2013
Vi har just fått reda på att www.symary.com har korats till Sveriges Bästa Reseblogg i Travel Blog Awards 2012. Wow. Vilken ära.
16 Jan 2013
-Heja Sverige! Heja Sverige! gastas det från den överfulla lilla båten när de ser vår svenska flagga i aktern på Mary af Rövarhamn. Minst tjugo unga svenskar står på däck med varsin öl i handen, så många att båtens vattenlinje ligger minst tjugo centimeter under normal nivå . Några andra på den intilliggande och lika överlastade färjan vinkar och stämmer in i heja-ropen.
15 Jan 2013
- Ett penistempel, svarar Ludvig när Lovis frågar vad det är vi letar efter. Hon tittar på honom, funderar en stund och frågar sedan hur ett sådant ser ut. En bra fråga. Det vet vi inte riktigt. Men vi tror att vi kommer att känna igen det när vi ser det.
11 Jan 2013
Att få hembesök av läkare är få förunnat nuförtiden. Men det är precis vad vi har fått. För några dagar sedan stod han där på bryggan på Langkawi. Skeppsläkaren Carl Antonson. I sällskap av hans lika läkarkunniga hustru Frida, deras två barn Freja och Eira och en kappsäck full med medikamenter. Sedan dess har det jobbats hårt för att fastställa hälsotillståndet ombord. I kombination med god mat, varma bad och allmän rekreation i södra Thailands övärld.
6 Jan 2013
Vi svävar över Langkawis regnskogsklädda toppar, förbi öns högsta vattenfall och 450 miljoner år gamla stenformationer. I jämnhöjd med mäktiga örnar och små bomullstussar till moln. Långt där ner ligger Mary af Rövarhamn för ankar, så liten att man bara ser henne om man vet att hon är där. Och i norr kan man se ända till Thailand.
31 Dec 2012
Ännu ett fantastiskt år går till ändå. Kanske det mest spännande av dem alla för oss på Mary af Rövarhamn. Så här på årets sista dag bjuder vi på ett bonusinlägg. En berättelse om hur man firar högtider på andra sidan jorden, på självaste Kurrekurreduttön – resans stora mål och årets höjdpunkt.
30 Dec 2012
En dryg månad har gått sedan Mary af Rövarhamn träffades av blixten på Malacka-sundet, 300 sjömil söder om Langkawi där vi befinner oss nu. Förbrukningsbatterierna tog värsta smällen och fick bytas ut omgående. I övrigt klarade sig både båt och besättning förvånansvärt bra.
28 Dec 2012
Det ryktas att det har varit ovanligt kallt därhemma i vinter. Att hela landet haft en vit jul. Jättekul, för alla barn. Men kanske inte lika uppskattat av andra. Vintern är en tid då många svenskar längtar bort.
24 Dec 2012
Vi brukar försöka ta seden dit vi kommer. Men någonstans går gränsen. Att fira jul på malaysiskt vis är att inte fira jul alls. Och så kan man ju inte ha det, inte om smågastarna får bestämma. Och det får de. Men att komma i julstämning här är inte det lättaste. Det sker liksom inte av sig själv. Så idag tog vi saken i egna händer.
15 Dec 2012
Medan Ludvig och jag har jobbat som tokar på båten de senaste tio dagarna har Lovis och Otto tillbringat varje eftermiddag tillsammans med farmor och farfar vid poolen på hotellet som ligger granne med vårt varv. Och som inte det vore roligt nog så bor det tre andra svenska barn på samma hotell. Så efter att knappt sett en annan svensk unge på flera år kunde vi igår skramla ihop till ett helt luciatåg.
12 Dec 2012
Dåligt med blogginlägg på sistone, jag vet. Av den enkla anledningen att vi jobbar så hårt på båten om dagarna att vi stupar i säng på kvällarna. Mary af Rövarhamn har flyttat upp på torra land och vi har på bara några dagar bytt alla lager i propelleraxeln, skrapat den 60 kvadratmeter stora botten fri från färg och lyft av rodret sju gånger i processen att få båten mer lättstyrd. Allt i 35-gradig värme, med 80 procents luftfuktighet och dagliga åskskurar.
29 Nov 2012
För första gången sedan vi lämnade Kanarieöarna har vi angjort en hamn där vi varit tidigare. Den kungliga båtklubben på Langkawi. Och knappt hade vi gjort fast förtöjningarna innan vi gav oss iväg till andra sidan marinan. För att se om hon låg kvar. Eole, den båt som för tolv år sedan fick oss att hals över huvud lämna Sverige och fara iväg till andra sidan jorden. I jakten på vår drömbåt.
27 Nov 2012
Ungefär samtidigt som vi påbörjade vår resa runt jorden lämnade en annan barnfamilj Sverige för ett helt annat äventyr. Familjen Hörnfeldt flyttade till Malaysia för att prova på expat-livet i några år. Pappa Martin skulle hjälpa sin arbetsgivare starta upp en fabrik, och familjen följde med.
22 Nov 2012
Plötsligt smäller det till snett bakom mig. Och allt blir ljust. I en hundradels sekund. Sedan är det över. Jag rycker till så kraftigt att jag sparkar in foten i nedgångsluckan. Om det var av chock, eller en fysisk reaktion låter jag vara osagt. Men det känns som jag bryter minst en tå. Sedan kommer smärtan i vänster öra. Och en stickande känsla i hela kroppen, som när man råkat komma åt en lampsockel. Fast mer. Värst är det i vänster arm. Tummen är helt bortdomnad.
