Tidvatten och lax

 Hittar en övergiven lägerplats i mjukt gräs vid skogskanten. Hoppar hopprep med en tio meter lång kelp”slang”. Ett litet sjöflygplan glider över våra huvuden och landar en bit bort i viken. När det startar igen vinkar piloten med vingarna. Ännu ett litet plan sveper förbi och tycks på håll nudda Ariels mast.

Tidvattnet rullar in. Vi blir våta om fötterna när vi återvänder över det som för en timme sedan var torra land. Den sju meter höga strandbanken vid båten försvinner och viken där Ariel ligger blir en del av viken på andra sidan. 13,4 grader i vattnet men solsken inbjuder till ett kyligt snabbdopp och en avsköljning i (tyvärr inte soluppvärmt) vatten ur duschsäckarna. Skönt efteråt! Vi lägger loss framåt eftermiddagen för att komma fram lagom till kl 24 då vi fått tillstånd at korsa linjen in till Glacier Bay.

Thomas och Eric släpper ner några fiskelinor och det tar inte fem minuter förrän den första laxen sitter på kroken. Fem minuter senare har vi ännu en och strax därefter en tredje. Stora feta Alaskalaxar. Sedan slutar vi fiska! Laxar fortsätter att hoppa omkring oss hela vägen. De hoppar riktigt högt och nästan dansar på vattenytan. Vi förstår nu vad som menas med att vara en glad lax.